I 1,5 vecka har de arbetat intensivt kring killgänget i Klockaretorpet, efter bilbränder och stenkastning.
I början av förra veckan berättade Sophia Jarl för Folkbladets reporter att hon tillsammans med väktare nattvandrat i Klockaretorpet och att hon fått kontakt med några av de stökiga ungdomarna. I det läget ville hon inte säga så mycket mer. Det viktiga var inte rubriker, utan att faktiskt göra något.
I går kände hon sig redo att ge en lägesbild, tillsammans med Meta Ryderstedt, från styrgruppen för Ett drogfritt Norrköping, en ideell förening initierad av Vita Hästen, i samarbete med företag i stan.
Egentligen, säger Sophia Jarl, började det för två månader sedan, då hon besökte Klockaretorpet och fick bilden av att när man nu ska förnya centrumet, så fanns det en oro bland ungdomarna att de inte skulle passa in där längre och att de inte kände sig delaktiga.
Politiskt finns det en samsyn om att det är bra saker som ska göras i centrumet – men så, för några veckor sedan började det brinna, det blev stenkastning och allmän oro i Klockaretorpet.
På måndagskvällen för snart två veckor sedan åkte alltså Jarl upp till Klockaretorpet. En bit bort stod en grupp av svartklädda ungdomar, utpekade som de som stökat i centrum.
Efter en timme dök det upp en kille som kände igen Sophia Jarl från ett gymnasiebesök hon gjort. Där, i regnet, kom en bra dialog i gång. Det var en berättelse om besvikelse, ungdomar som hoppat av gymnasiet, om trasiga förhållanden med föräldrar, en längtan efter jobb och en chans till trots att de gjort dumheter, och så: "Vi vill inte att våra småsyskon ska växa upp som vi har gjort."
– Efter ett dygn ringde en av killarna och sa att "vi har pratat i vår grupp och är det någon som sträcker ut en hand så ska inte vi vända oss bort", säger Sophia Jarl.
På onsdagen i förra veckan tog fem av killarna spårvagnen ner till stan och kom, iklädda välstrukna skjortor, till Jarls rum i Rådhuset. Där fanns då också ordningsvakten och elevcoachen Ronny Ståhling – som fått med sig IFK-spelaren Emir Kujovic.
– Det blev en isbrytare direkt. De fann varandra med fotbollen. Emir berättade om sin uppväxt, hur han hade kämpat med fotbollen och att ingenting kommer av sig själv, utan man måste kämpa.
Ungdomarna gav uttryck för att de älskar Klockaretorpet, men att de inte känner sig som en del av staden. Budskapet de fick med sig var att nu är det några som lyssnar – men det kommer att krävas hårt arbete av dem själva också.
Sophia Jarl är tydlig med att fördöma allt som har med våld, kriminalitet och droger att göra, men att det nu handlar om att bygga en relation och se en vilja till förändring. Kravet för att öppna dörrar – men ingen gräddfil – in i samhället är också att det ska vara lugn och ro i området.
Med i arbetet är ideella krafter, kyrkan och Ronny Ståhling och Kristian Knapasjö som sakkunniga hos Ett drogfritt Norrköping.
I onsdags var det en träff med ungdomarna i kyrkans lokaler i Klockaretorpet och på torsdagen åkte tjugo ungdomar till Linköping, tillsammans med Jarl, och såg teaterföreställningen "De är vi", om utanförskap, något som inspirerat killarna till att vilja göra en egen föreställning, om sina liv.
Nästa vecka börjar arbetet med att skriva in ungdomarna hos arbetsförmedlingen, på det nya ungdomskontoret.
– Vi tar ett steg i taget, säger Meta Ryderstedt som ser Ett drogfritt Norrköping som ett komplement till allt bra som kommunen och polisen gör.
Sophia Jarl hoppas att andra partier ska haka på och menar att det är viktigt att arbeta över gränserna.