Di Leva värd all respekt
Thomas Di LevaBetyg: ****
Tomas Di Leva avslutade Kalas med ett hoppfullt budskap. FOTO: SUSANNE LUNDBÄCK
Foto:
Mannen, artisten, legenden. Strax innan midnatt avslutade han festen på Folkets Park.
Han gjorde det på ett sätt som bara Sveriges (världens?) enda musikastronaut mäktar med.
? Jag ska berätta en hemlighet. Jag finns inte, lyder mellansnacket.
Scenen ser ut som en skärgårdshimmel.
Di Leva i den obligatoriska kaftanen sjunger om ?Att vi har bara varandra? och frågar sig ?Vem ska jag tro på??.
Vattenkannan är på plats och det känns som det alltid gjort när Thomas Di Levas musik far in i öronen.
Flummigt skönt och hoppfullt på samma gång.
Att landets enda kontroversiella och folkkära superstjärna (han kallar sig själv så) rankas som huvudnumret är inget annat än resultatet av Di Levas ihärdighet.
Mannen har inte ändrats ett smack.
Inte musik och inte utseendemässigt.
Predikningarna att älska varandra, vara sig själv och fullständigt ignorera de som inte samtycker har alltid varit det centrala i Di Levas artisteri.
Jesusutseendet likaså.
När avslutande ?Miraklet? lägger sig över Norrköping i sommarnatten är det i det närmaste en religös upplevelse.
Guds son, från en annan planet eller bara en ytterst säregen musiker.
Oavsett är Thomas Di Leva värd all respekt och uppmärksamhet.
Så jobbar vi med nyheter