Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Det var enklare förr

Foto: Foto:Karl Ludvig Lindelöw

Norrköping2009-05-16 03:00
Stig Sundström
Större delen av de stora livsmedelskedjorna och annan handel har dragit ut så långt som möjligt från hushållen de ska betjäna. De är etablerade på Ingelstas asfalterade fält. Dit ut får hushållen, ofta med stor möda och besvär, åka ut och hämta hem varor till livets behov. Med bil, cykel, buss eller taxi är det ett kontinuerligt transportarbete vid sidan om annat arbete. Många gillar inte den här utvecklingen.Det gick enklare till förr. Det fanns butiker i princip i varje kvarter inne i stan.Där var mängder av privata handlare och så Konsum förstås. Dagligvaror som bl a specerier, kött och mjölk. Det var mycket nära, så de flesta bar hem sina varor själva, men i bland blev veckonotorna stora och det behövdes hjälp för att få hem varorna. Många av butikerna hade springpojkar anställda och de körde hem varorna på packcyklar. De fick ofta dricks för att de konkade på de tunga lådorna med varor i.Värst i stan
Skillnaden mellan då och nu framstår som enorm. Rent av omvälvande perspektiv. Handel fungerade med ett i princip avgasfritt transportsystem. Nuvarande ordning i största utsträckning med bil tvång till och från bidrar stort till den skadliga växthuseffekten,. När Konsum för flera decennier sedan som första handelsföretag fick etablera på Ingelsta reagerade en uppblossande miljörörelse mot bilismens följder. Politikerna fick sannerligen veta hur hemskt det skulle bli. Sedan alla spärrar mot externhandeln släppts vet de flesta nu att Ingelstaområdet är bland de värsta avgasområdena i stan.Jag ska visa lite av handelns utveckling inom hundra år i en serie artiklar. 1906 vid Norrköpingsutställlningen redovisades i utställningens handbok att staden hade summa 529 handlande.Hos dess fanns det sammanlagt cirka 1 000 biträden.Redbara köpmän
"Norrköpings minuthandlare åtnjuta välförtjänst anseende för redbarhet och påpasslighet", stod det om dem.Utom i citykvarterens olika hörn fanns det också affärer i förorterna, såsom Pryssgården, Oxelbergen, Smedby, Skarphagen. Den manuella betjäningen över disk innebar bl a attt varorna alltid visades upp och vägdes på grammet framför ögonen på kunden. Inget emballageslöseri. Kryddor och karameller t ex vägdes upp i skickligt hopvirade strutar och andra varor som mjöl, socker och dylikt i vita påsar. Från gårdarna runt om stan kom mjölken ofta på hästskjuts till Mjölkcentralen på Repslagaregatan mitt i stan. Därifrån levererades de skilda sorterna till mjölkaffärerna, där kunder hämtade i egna krukor.Bara att drömma om
Norrköping hade sitt stora slakteri på norra Risängen alldeles intill Lindövägen. Dit leddes eller skjutsades djuren till slakt från omgivande landsbygd. Inne i stan fanns t ex OJ:s och Hulterströms charkuterifabriker. De hade även egna specialbutiker. Det var daglig färskvaruhantering, inga plastförpackningar. Att sträng hygien vidmakthölls kollades av hälsovårdsnämnd med stadsläkare och sundhetspolis.Det lönar sig föga att tro att denna gammaldags handelns och distributionens drömvärld kan återanvändas annat än i ytterst liten utsträckning.
Serie i fem delar - del 1
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Norrköping