Det tog lång tid att läka såren

Janne mobbades i skolan - Nu föreläser han om sin svåra skoltid
Janne Eberhard mobbades i skolan under sju års tid.
I över tio år kvävde han minnena.
- Första gången jag berättade om vad som hänt blev jag var fullkomligt knäckt. Jag var hysteriskt nära ett sammanbrott.
Det började när Janne Eberhard gick i lågstadiet. Ett gäng med ett tiotal äldre killar mobbade honom.
De gav honom stryk och tråkade honom. Ibland tog de hans mössa och snöt sig i den innan de kastade tillbaka den. Eller så luftade de hans cykel.

"Minns inga ansikten"
Ett minne är när han kommer gående med cykel och ska passera fem av sina plågoandar. De slet tag i cykeln och slängde den långt in i ett taggigt busksnår. När de var tio meter bort skrek Janne ilsket efter dem. Men då vände de och gav sig på honom.
- Jag såg fem människor omringa mig, men minns inga ansikten. De var tomma och ansiktslösa. Men jag minns blicken hos en av dem. Det riktigt lyste elakhet ur hans ögon.
Det slutade med att de slängde in honom i buskaget.

Polisanmälan uteslutet
Att göra en polisanmälan tänkte han inte på, eftersom han tyckte att det som hände var hans eget fel. Ingen i omgivningen sa något annat. Tvärtom. Janne berättar att lärarna kunde säga:
- Men du har väl varit dum du också?
Janne blir upprörd när han möter samma attityd i skolorna i dag.
- Jag är en kille som alltid har haft svårt för att folk kör med mig. Men att jag blev arg gjorde att det blev det okej att ge sig på mig på något sätt, berättar Janne.

Överlevnadsstrategi
Det var en överlevnadsstrategi att göra sig rolig eller att vara otrevlig, förklarar han. Genom att spela pajas fick han bättre kontroll över mobbarnas skratt. Det kändes bättre än att de sade saker sinsemellan och skrattade åt honom. Att vara arg och uppkäftig var en annan sköld.
- Jag vågade inte lita på andra, utan förväntade mig alltid en dolkstöt i ryggen. La någon armen kring mig, så kunde jag ge mig den på att det satt en lapp på ryggen där det står "kyss mig i röven", eller något liknande.
I mer än tio års tid kvävde Janne minnena och pratade inte om mobbingen. Steget till att föreläsa om mobbing i skolor verkar långt, men det blev i ett klassrum som han för första gången berättade om det han hade utsatts för.

Kom upp till ytan
1996 blev han tillfrågad av en barndomskompis om att prata om mobbing på en skola. Mycket kom upp till ytan under föreläsningen som de två höll tillsammans. Det kom fram att kompisen länge burit på skuldkänslor. När Janne mobbades vågade kompisen aldrig ingripa, istället ställde han sig i tredje led och tittade på.
- Han ansåg att han svikit mig och deltagit i mobbingen. Allt kändes jättekonstigt eftersom allt hände för så länge sedan. Vi grät båda två och han bad mig om förlåt.
Janne berättar att han vid tillfället blev fullkomligt knäckt och var nära ett sammanbrott. Men ändå har han fortsatt att åka runt på skolor och berättat om mobbing. Det händer fortfarande att han blir deprimerad en tid efter att ha hållit en föreläsning. Men han vill inte ge upp.
- Det är viktigt att mobboffer förstår att det inte är fel på dem och att det finns fler i samma situation.
Janne berättar att han som vuxen träffade en av sina mobbare ute på krogen.
- När jag såg honom blev jag fullständigt skräckslagen. Känslorna är så himla rotade att de är svåra att bli av med. Men så samlade jag mig och tänkte "kom då din lille skit, du kan inte göra något mot mig nu".

Bad om ursäkt
Men Janne blev förvånad - mobbaren gick fram till honom och bad om ursäkt. Samma sak hände flera gånger under ganska kort tid.
- De som utsätter andra för mobbing mår oftast lika dåligt som den som utsätts. Men skillnaden är att mobbarna har ett val, det har inte den mobbade. Tio år efteråt så är det nog lättare att vara den som blev utsatt. De får dras med sitt dåliga samvete.
- Jag känner ingen bitterhet. Någon preskriberingstid måste det finnas på ungdomlig dumhet, säger han.

Vill göra människor glada
Men mobbingtiden har påverkat Janne senare i livet. Han berättar att det har tagit lång tid att bygga upp ett normalt självförtroende och att han fortfarande har svårt att ta motgångar. Ändå har han sökt sig till ledarroller och utåtriktade yrken. Han har bland annat varit ordförande i boxningsklubben Akilles, ordförande i Östergötlands boxningsförbund, är fotbollstränare och arbetar nu som fritidsledare och trubadur.
- Jag gillar att göra folk glada, då blir jag själv lycklig.

Så arbetar skolorna i Norrköping mot mobbing
NORRKÖPING
För många är skolstarten en efterlängtad återförening med klasskompisar och utbyte av glada sommarminnen. Men för den som mobbas i skolan innebär den att återse plågoandar och mötas av förnedring, kränkningar och våld.

- Många som mobbas i skolan är oroliga inför skolstarten. Andra barn som far illa hemma eller på fritiden längtar till skolstarten, säger Irene Johansson, Bris-ombud.
13,3 procent av alla samtal till Bris, barnens rätt i samhället, handlar om mobbing. Det visar siffror från den senaste Bris-rapporten. Inför skolstarten märker Bris att dessa samtal ökar något.
- När vi talar med barn så försöker vi sätta oss in i hur barnet tänker. Det handlar om att stödja, avlasta skuld, bekräfta och uppmuntra mobbade barn att söka hjälp hos någon vuxen i närheten som de känner förtroende för, säger Irene Johanson, Bris-ombud.
- Det är viktigt att inge hopp om att det finns hjälp att få. Det gäller att väga orden rätt i munnen för att inte lägga på ännu mer skuld på barnen, säger hon.

Störra enskilda elever
Elevombudsmannen arbetar för att hjälpa och stötta enskilda elever i skolan. Mobbingproblemet är stort i skolorna. 15 procent av grundskoleeleverna är inblandade i mobbing, som offer eller som mobbare, enligt siffror i Nationalencyklopedin.
Under detta år har elevombudsmannen hittills fått 20 frågor om mobbing. Tolv ärenden innebar att svara på frågor, men i åtta fall kontaktade elevombudsmannen skolledningen.
- Snart börjar skolorna och vi vet att många är rädda och det är mycket allvarligt, säger Emil Boquist, elevombudsman.

Kritisk mot skolan
Janne Eberhard (se artikel bredvid) är kritisk till skolans agerande då han mobbades under sin skoltid. Men när han under senare år varit runt på skolor och föreläst om mobbing har han märkt en förbättring mot när han själv var liten.
- Lärarna visste vad som pågick men de gjorde inte ett dugg. Det var ett stort svek, säger Janne Eberhard.

Skyldiga ha handlingsplan
- Mobbing har alltid funnits och finns överallt, människan tycks ha ett behov av att sätta sig på andra människor. Vuxenvärlden måste reagera redan när barnen är små. Vi borde ha en nolltolerans mot mobbing, för att visa att det inte är rätt och att vi tar det på allvar, säger han.
I dag är alla skolor skyldiga att ha en handlingsplan mot mobbing och många skolor arbetar aktivt med problemet. Folkbladet har varit i kontakt med flera av Norrköpings större skolor. Alla dessa uppgav alla att de hade en handlingsplan mot mobbing.

De Geer-gymnasiet
De Geerenheten uppdaterade handlingsplanen inför skolstarten. Förebyggande verksamhet är viktig i skolans agerande mot mobbing.
- En kamratstödjande verksamhet är under uppbyggnad och vuxna finns bland eleverna på rasterna både ute på skolgården och inne i skolbyggnaden, säger Rakel Löthman, rektor.
- Det handlar mycket om att stärka barnen och vi arbetar för att få en god stämning. De lite äldre eleverna åker till exempel på läger tillsammans och så har vi drama i skolan, fortsätter hon.

Borgsmoskolan
På Borgsmoskolan har man infört mobbingombud för att motarbeta mobbing. Två elever i varje klass utses till ombud, BMO, och de har ett särskilt uppdrag att upptäcka om någon inte verkar trivas eller utsätt

Information till våra läsare

Det tog lång tid att läka såren