Julia Nilsson tillsammans med Dazzle som ska få nya skor.
Vi möts på Smedby gård. Julia Nilsson är där för att sko om Dazzle som hon har stött på många gånger. Julia Nilsson är hovslagare. Något som hon egentligen visste att hon ville jobba med sedan lång tid tillbaka. Men vägen dit kantades av livet. Hon gick Naturbruksgymnasiet och var inriktad på att jobba med hästar. Hon gick också bredvid en hovslagare i ett projekt.
– Men jag har alltid haft så dåligt självförtroende. Så jag bestämde mig för att hoppa av och utbilda mig till lärare. Sen bestämde jag mig ändå för att det här är det jag verkligen vill. Nu läser jag i Skara för att skaffa mig en licens som gör mig godkänd av Jordbruksverket. Målet är att få ett gesällbrev. Det skulle vara så himla kul, säger hon.
Julia Nilsson jobbar som hovslagare. "Mest i östra Östergötland. Men jag hoppas att jag ska kunna ha fler kunder nära hemma i Norrköping". säger hon.
Om man läser på om hovslagare ser man att det är ett tungt jobb och live, i verkligheten, är upplevelsen den samma. Hästar är stora djur och du jobbar i obekväma ställningar. Arbetsmiljön är kanske inte alltid på topp.
I en studie från Sveriges lantbruksuniversitet som kartlade hovslagarnas arbetsmiljö 2017 kunde man bland 260 hovslagare se att nästan samtliga, 99 procent, upplever att det finns risk för arbetsskador. Nästan 70 procent hade råkat ut för ett olycksfall de senaste 12 månaderna. En av fem hade skadat sig så pass allvarligt så att de inte kunnat arbeta.
– I början fick jag alltid frågan hur jag skulle kunna klara det här. Det fanns en misstro. Jag prövar gärna att jobba med stora hästar. Men jag låter också mig själv säga nej om det blir för farligt, alldeles för tungt eller riskfyllt. Idag finns det en del hjälpmedel som underlättar vid tyngre jobb, men skulle jag bara sko tunga hästar och hästar som innebär risker att hantera skulle jag inte hålla länge i yrket, säger hon.
Julia Nilsson har själv en islandshäst. "Du måste gilla hästar för att ha det här jobbet. Du måste också var bra på att känna av hur hästen mår", säger hon.
Jag undrar om det inte är ett farligt jobb också. Hon stryker under att det "kan" vara så. Hon har själv fått en spark så att hon flög in i väggen och fick åka till akuten. Men det gick bra.
– Det är levande djur och det är inte alltid man kan räkna ut hur de ska reagera. Men jag känner ofta direkt om hästen är spänd. Då tycker jag att det är bättre om den får något lugnande eller åker till klinik. Jag vill inte gärna jobba när det finns för stora risker.
Hon har i stort sett hela sin utrustning i bagagerummet i sin bil.
För Julia Nilsson är hennes jobb stor frihet. Hon älskar att hon får styra över sin egen tid. Hon säger att hon gillar stunderna när hon åker bil mellan uppdragen. Och numera har hon kunder och hästar som hon känner väl.
– Jag behöver inte vara nervös inför ett uppdrag utan vet vad som väntar mig. Det känns som en trygghet.
Ergonomiskt är yrket en utmaning. "Men jag tränar för att ha en så god grundfysik som möjligt", säger hon.
Är du bra på ditt jobb?
– Som jag sa. Jag har alltid brottats med min osäkerhet. Men nu tycker jag att jag är bra. Även fast jag alltid tycker att jag kan bli bättre. Jag är väldigt noggrann och tycker själv ibland att jag tar för lång tid på mig. Men det viktiga är att det blir bra och det verkar mina kunder tycka, säger hon.
Dazzle är en lugn häst som verkar ta det med ro och Julia Nilssons jobb flyter på. Med slip, hammare och fil ser hon till att skon sitter perfekt. Inget lämnas åt slumpen. Hästen reagerar knappt när skon kommer på plats.
Skulle du rekommendera ditt jobb till den som är sugen att börja?
– Ja. Men man måste vara medveten om att det är tufft och att det finns risker. Men det är en frihet och gillar man hästar är det ett så givande jobb, säger hon.