Det spökar på Löfstad slott
NORRKÖPING1750 brann Löfstad slott ner. Pigan Kajsa Jönsdotter frös och skulle hämta sina vantar. Hon tände en tyrvedssticka för att lysa upp vägen, och tappade en glöd. Så startade branden. I förtvivlan rusade hon ner till sjön och dränkte sig. Går man ner till sjön en mörk höstkväll, så kan man höra hennes skrik.
Spöken finns verkligen. Eller? Kanske är det bara guiden Christina som skojar med barnen. Men riktigt säker kan ingen vara på att det inte är Kajsa Jönsdotter som lever kvar inom slottets väggar. FOTO: CAMILLA JOHANSSON
Foto:
Vi börjar vandringen i slottets mörkaste fängelsehåla.
- Kajsa Jönsdotter fasade för att bli inspärrad här, berättar Christina Norman.
Sedan frågar hon barnen vad de tror att spöken är för något. Barnen har flera olika förslag som kastas fram i mörkret.
- Människor som har dött.
- Döda människor som inte syns, bara deras själar.
Stämningen är något kuslig. Åtminstone en och annan blir nog lättad då Christina Norman föreslår att de ska plocka ägg i hönsgården. Av äggen ska det sedan bakas sockerkakor. När äggen är plockade går vi in i slottsköket, där barnen får lämna sina ägg.
<b>Grå dam</b>
Sedan blir det picknick i gräset på slottsgården. Då berättar Christina Norman om den grå damen som brukar vandra i parken. Det är i själva verket Sofie von Fersen som levde på 1700-talet. Eftersom hon själv inte får ro i sin grav, så visar hon sig i skepnade av en grå dam då någon på slottet ska dö.
Därefter är det dags för ett besök i slottets källare. Den är mörk och kall, eftersom den ligger direkt på berget. Trots att det är svalt och skönt kan man inte låta bli att lyssna efter guldkalvens steg.
Enligt en sägen skulle slottsherren Axel Lilje, som deltog i 30-åriga kriget, ha fört hem flera skatter. En av dessa var en guldkalv.
Den ska man kunna höra härnere, tillsammans med Christina Mörner. Hon var Axel Liljes fru, och kallas också för Liljekärringen.
På vägen upp till vinden går vi genom matsalen.
- Här åt man mellan 30 och 35 rätter vid varje måltid, berättar Christina Norman.
<b>Läskigast plats</b>
På vinden ser vi inte heller några spöken. Inte ens de fladdermöss som Christina Norman förvarnade oss om. Ändå utses vinden till den läskigaste platsen idag.
- Den var så mörk och varm, tycker många av barnen.
Sista anhalten är spökrummet nummer 13. Axel Lilje har liksom sin fru ingen ro i sin grav. Under 30-åriga kriget blev han av med ett ben, och nu kan man höra honom klampa med sitt träben. Det sägs också att väggarna är målade likadant som de var från allra första början. Detta på grund av att spökena rivit ner alla nya tapeter.
På golvet fick vi också se den mystiska fläcken. Den kan ha kommit till av ett rostigt skåp, men kan också vara en blodfläck. En man som skadades i ett svartsjukedrama blev uppburen på rummet, där hans blod orsakade fläcken. Han svor på att den aldrig skulle gå bort.
Ja, här kan man välja vilken historia man vill tro på. Klart är att fläcken, den sitter kvar.
Efter visningen var barnen glada och nöjda. Det var också Christina Norman, som har arbetat på Löfstad slott i 20 år.
- Jag älskar mitt jobb och jag älskar barn. Därför trivs jag med barnvisningar. Då får jag också chans att dramatisera, säger hon.