Det var i fredags natt som 26-åriga Johanna var på väg hem från sitt sommarjobb i Kolmården när bussen vid 23.30-tiden utsattes för stenkastning.
– Det smällde väldigt mycket under en del av resan. Jag hade musik i lurarna, så jag förstod först inte vad det var. Men när jag tittade till höger om mig såg jag att rutan var splittrad i tusen bitar, och den föll sönder senare under färden. Men de har flera lager glas så det kom inte in något splitter, berättar hon.
– En annan tjej på bussen såg att ungdomar vid vägkanten kastade sten mot bussen. Hon var väldigt upprörd, rädd och berättade att de hade gjort samma sak kvällen innan. Hon sprang också fram till föraren och pratade med honom om vad som hänt, berättar Johanna.
Under sommaren har Johanna regelbundet tagit bussen till och från sitt arbete. Hon berättar att det tidigare också har varit lite stökigt ombord på bussen sent på kvällarna. Dessutom har hon märkt att mopeder och scootrar åkt efter bussen eller krypkört framför den för att störa bussens framfart.
Men resan i fredags var värre än det hon tidigare upplevt.
– Den tjej som satt nära och såg stenkastningen blev nog väldigt uppskrämd. Det kändes väldigt osäkert, och folk som klev ombord på bussen reagerade också, berättar hon.
Trots det som hänt kommer hon ändå att fortsätta att busspendla.
– Men jag känner att jag kanske kommer att behöva vara mer uppmärksam i fortsättningen. Även om man inte kan skydda sig emot vilka som står längs vägen.
– Man undrar förstås vad som hänt om stenen hade kastats hårdare och gått igenom rutan. Jag var helt omedveten om vad som hände, men satt så till att jag hade kunnat få den på mig. Och vad händer om chauffören träffas? Då äventyras allas säkerhet på bussen.
I efterhand undrar Johanna även över vilka rutiner som gäller för Östgötatrafiken, och i det här fallet underentreprenören Nobina, när något sker ombord på bussen.
– Det var nog bäst att fortsätta köra, men man önskar att föraren säger något, kanske frågar så att alla är okej eller säger något lugnande. Nu fortsatte han bara. Eftersom det hänt fler än en gång kan det ju bli ett problem, säger hon.
– Det var också en orolig stämning på bussen. Bussbolaget måste väl ha en rutin för om något oväntat händer, man undrar lite kring hur den ser ut. Det känns inte helt okej att bara köra vidare utan att säga något alls.
Johanna heter egentligen något annat.