Rättegången har varit pausad sedan i juni då frivården fick i uppdrag att genomföra en personutredning av mamman. I den nu genomförda utredningen framkommer att mamman lider av omfattande missbruksproblematik, psykisk ohälsa och prokriminella attityder.
Kvinnan både förstår och vill ha hjälp med sin psykiska ohälsa och sin missbruksproblematik, enligt utredningen. Hon upplevs också som motiverad till insatser. Vad gäller kriminalitet förekommer hon inte sedan tidigare i belastningsregistret, men uppges ha attityder som är riskdrivande. Bedömningen är att det finns risk att hon återfaller i brott och att det finns ett övervakningsbehov. Den mest lämpliga påföljden anses vara skyddstillsyn med särskild behandlingsplan. Ett antal lämpliga behandlingshem utreddes, men endast ett av dessa hade möjlighet att ta emot kvinnan. Hon avvisade förslaget eftersom hon motsatte sig den "behandlingsteoretiska grund" behandlingshemmet arbetar utifrån.
Att kvinnan nu avvisat förslaget innebär att det saknas förutsättningar för en frivårdande påföljd. Samhällstjänst anses av frivården inte heller vara lämpligt på grund av hennes missbruksproblematik. När rätten åter samlas på torsdagen för att ta ställning till straffet kan hon därför dömas till fängelse. I juni slog rätten fast att kvinnan av oaktsamhet vållat sin dotters död. Straffet för vållande till annans död är fängelse i högst två år. Om brottet anses som grovt är påföljden fängelse i lägst sex månader och högst sex år.