Tvårumslägenheten känns som hämtad ur ett glansigt inredningsmagasin. Här hänger en stor maskroslampa och här finns en platt-tv och en svart pösig soffa med tillhörande sittpuffar. Klädkammaren består av ett stort rum, där kläder, skor och smycken är noggrant sorterade och upphängda.
Dröm för ögat
Jennies första egna hem är en dröm för ögat.
- Hon har själv sparat ihop egna pengar, för att kunna köpa det här berättar Carola Vall.
Hon är Jennies kontaktperson på Skärlundagatan.
Boendet för unga vuxna med förståndshandikapp, öppnade i mitten av februari. Här bor 12 personer, uppdelade på två våningar, eller enheter som personalen säger.
Alla som bor här hyr sin lägenhet och bestämmer själva över sin bostad. De väljer till exempel om de vill laga sin egen mat. Jennie brukar fixa egen frukost, som hon äter i den egna lägenheten. På kvällen äter hon med de andra som bor i huset.
Brukaren i fokus
Enligt Carola Vall är boendet unikt, eftersom det är så stort och för att arbetet präglas av nytänkande. Intresset för att jobba här har därför varit stort. Enligt Carola var det 500 sökande till de utlysta tjänsterna. Personalgruppen består av 13 personer.
- Brukaren är i fokus och vårt jobb är att erbjuda de boende aktiviteter, säger Veronica Linderoth, som också jobbar här.
Jennie har en imponerande veckolista, som bidrar till att skapa struktur i hennes liv. Hon går i skolan, komvux, på måndagar och fredagar och lär sig bland annat matematik och lättare matlagning. Övriga dagar arbetar hon på Estetverkstaden.
På fritiden går hon på måndagsklubben hos FUB (Föreningen för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning). Hon bowlar på tisdagarna. Varje fredag är det disco, hemma på Skärlundagatan. En dag i veckan, är det städdag. På söndagarna brukar Jennie äta söndagsmiddag hemma hos sina föräldrar.
Gröna Lund
Återkommande varje vecka är också husmötet, då Jennie tillsammans med de andra i huset, har möjlighet att prata om vad de tycker och tänker och om vad de vill göra för aktiviteter.
- Vi planerar för att åka till Gröna Lund och för att göra en Ålandskryssning, avslöjar Veronica.
För Jennie är det en omvälvande förändring att nu bo i egen lägenhet. Hon berättar flera gånger att hon bor på Skärlundagatan, samtidigt som hon söker bekräftelse från kontaktpersonen Carola, som är hennes trygghet i allt det nya.
Saknar sin dotter
Kompisen Jenny Hellberg Lizama bor på samma våningsplan och stortrivs. Det är istället pappa Jorge som saknar sin 22-åriga dotter därhemma och som har haft svårast med omställningen.
- Det har varit jobbigt att lämna Jenny hit. Hennes rum därhemma står tomt och det känns ensamt hemma. Så jag är här nästan varje dag och hälsar på. Jag har haft svårt att släppa taget, erkänner han.
Men samtidigt tycker Jorge att det är skönt att det existerar gruppboenden för förståndshandikappade. Det är tryggt att veta att Jenny trivs här, med sitt boende och med personalen, säger han.
Klockan är snart fem på eftermiddagen. I den gemensamma köksdelen, är kvällsmaten snart klar. Det blir korv och potatismos.