"Det här är allvarligt"
- Jag blev väldigt upprörd. Hur kan folk bara göra så här? säger stadsantikvarie Ann-Charlotte Hertz, där hon står vid den vandaliserade hällen på Himmelstalundsfältet. - Det här är allvarligt, och det är straffbelagt, säger länsstyrelsens antikvarie Bror-Tommy Sturk.
Stadsantikvarie Ann-Charlotte Hertz och antikvarie Bror-Tommy Sturk från länsstyrelsen på platsen för vandaliseringen. FOTO: ROBERT SVENSSON
Foto:
Ann-Charlotte Hertz har denna sommar något bekymrad kunnat notera, att det börjat festas mer på just denna speciella plats. Till skillnad från förr om åren har man börjat grilla här. Inte heller sådant är dock tillåtet, vilket det också informeras om på skyltar. Det unika området är skyddat enligt kulturminneslagen, och det gäller då både hällarna och deras omgivning.
Ren förstörelse
Det som nu är så upprörande, och som Folkbladet redovisade i onsdagens tidning, det är att någon efter eldandet på hällen också tagit sig för att systematiskt hacka sönder den med spett eller liknande. Ren förstörelse.
Det är inte säkert att det fanns någon synlig ristning på just den här hällen, Ann-Charlotte Hertz är tveksam på den punkten. Men det ändrar heller inget, hela området är skyddat som fornlämning. Kanske kan där också ha funnits något, som just nu är osynligt för ögat. Det är ju bara en del av ristningarna, som - av pedagogiska skäl - är ifyllda.
Förutom av sådan här ren skadegörelse slits hällarna och deras ristningar nu av mänsklig användning, miljöpåverkan m m. Frågan är rentav, hur länge som detta sällsamma arv från det förflutna alls kan överleva.
På en begränsad yta, 2x5 kilometer där då även Leonardsberg och Fiskeby ingår, har Norrköping en såpass imponerande samling hällristningar att de lockar besökare långväga ifrån.
Man förstår att detta måste ha varit en plats av särskild betydelse. Och när man står där, med Norrköping stad framför sig och Strömmen nedanför sig, är det lätt att låta fantasin spela - för det är sådant som platsen inbjuder till.
Helt annan syn
Går man 3000 år tillbaka i tiden, till den epok då de här ristningarna tillkom, så var utblicken från höjden en helt annan. Omgivningarna var mestadels täckta av vatten, det som idag är marknivån låg då under vatten medan det som i dag är höjder var det som stack upp. Det som skulle bli Norrköpings stad utgjorde fortfarande en del av havet. Det var smältvattnet från inlandsisen, ur vilket landet därefter höjt sig - sedan bronsåldern med 10-15 meter. Vilket då har skapat en helt annan värld, vår värld.
- Man får tänka sig att Bråviken sträckte sig ända in hit, säger Ann-Charlotte Hertz. Det fanns heller inga vattenfall, för de kom med landhöjningen. Det var bara lite uppförslut, när man skulle inåt landet...
Höjderna runt Himmelstalund var, därom vittnar ju fynden, centra för mänskliga aktiviteter. Ann-Charlotte Hertz vill gärna tänka sig platsen vi står på som ett dåtida Kiviks marknad, dit man kom för att handla och byta. Och där då också, i något syfte, hällristningarna tillkom. Som ju för den delen inte ristades, utan knackades in i berghällarna.
Gammal forskning
Det var sedan på 1840-talet, flera tusen år senare, som dessa bronsåldersristningar upptäcktes. På 1870-talet började de också så smått restaureras. Den grundläggande forskningen gjordes i Arthur Nordéns avhandling Östergötlands bronsålder, som kom 1925.
Men det var ju ett tag sedan, och i forskningsväg finns också avsevärt mer att göra. Inte minst med tanke på, hurpass mycket mer förfinade metoder man nuförtiden har att studera de gamla tecknen. Just detta faktum, forskningsteknikens utveckling, är också ett viktigt skäl till att man strävar efter att bevara hällristningar på deras ursprungsplats.
- Det finns alltid anledning att låta framtida generationer använda sitt kunnande, säger Bror-Tommy Sturk.
Han är antikvarie på länsstyrelsen, som är tillsynsmyndighet över våra fornlämningar. Och han säger att vandaliseringen är allvarlig och nu måste dokumenteras ordentligt. Både Sturk och Hertz hoppas, att publicitet och information ska få de oförståndiga på bättre tankar. Men skulle inte det hjälpa måste andra åtgärder övervägas.
- Om det här skulle fortsätta kan det bli nödvändigt att spärra av området. Lämningarna måste fredas, det ansvaret har vi gentemot kommande generationer, säger Sturk.
Så jobbar vi med nyheter