Idag på Barncancerdagen vill Cecilia Fellenius mer än något annat ge hopp.
– För 15-20 år sedan var en cancerdiagnos lika med döden. Men jättemycket har hänt under dessa år. Idag är överlevnaden för vissa cancerformer, som barn drabbas av, 90-98 procent berättar Cecilia.
LeukemiHennes egen historia ger hopp. När hon var sex år gammal drabbades hon av leukemi. Cecilia har knivskarpa minnesbilder från sitt första möte med cancern.
– Jag visste inte vad cancer var för något men ändå förstod jag allvaret. Jag var på ett sjukhus och mina föräldrar var oroliga. Jag blev jättearg när jag fick beskedet. Jag minns att jag skrek att jag inte ville dö för jag ville veta hur min lillasyster skulle låta när hon blev större. Så slängde jag saker runt omkring mig.
Efter detta följde en tuff tid av celllgiftsbehandling på Universitetssjukhuset i Linköping. Cecilia fick sex intensivkurer under ett halvårs tid. Periodvis mådde hon rätt okej men samtidigt åt hon dåligt, fick blåsor i munnen och sondmatades.
– Jag drabbades av både blodförgiftning och lunginflammation och var nära att stryka med. Så är det ofta för barncancerpatienter att det är de tuffa behandlingarna som gör att många inte överlever, konstaterar Cecilia.
Skilde sigCancern förändrade livet för hela familjen, för Cecilias två syskon och inte minst för hennes föräldrar.
– Mina föräldrar skilde sig och jag vet att det inte var mitt fel men jag anklagade mig för att jag hade blivit sjuk och hade utsatt min familj för detta, säger Cecilia.
Från sitt arbete som samordnare inom Barncancerfonden känner hon igen mönstret, hur krisen sätter igång efter att familjerna har fått cancerdiagnosen. Vissa familjer svetsas samman medan andra skiljer sig, konstaterar hon.
– Om någon i ens närhet drabbas av barncancer, så är det viktigt att inte backa undan utan att försöka stå kvar. Det är viktigt att visa att man finns där och kan hjälpa till med praktiska saker. Många familjer blir väldigt ensamma när deras
barn drabbas av cancer.
Läs hela artikeln i dagens tidning