Anna Runborn jobbade 18 år i färgbutik innan hon bytte till att bli yrkeslärare. "Jag har aldrig ångrat det", säger hon.
Det pågår lektion i måleri i bygg- och anläggningsprogrammet när jag kommer in i lokalerna på Bråvallagymnasiet. Här är det Anna Runborn som håller i taktpinnen. Bestämt. Men med humor. Hon har jobbat som yrkeslärare sedan 2016.
– Jag jobbade i en färgbutik i Skarphagen 18 år innan jag bytte yrke. Det var i samband med att butiken lades ned. En som jag kände visste att jag var intresserad av att jobba som yrkeslärare och sen blev jag kallad till en intervju. Jag fick jobbet som yrkeslärare i måleri och jag är kvar, säger hon.
Anna Runborn gillar sitt jobb som yrkeslärare. Men hon blev överraskad över den stora andelen kontorsarbete.
Hon beskriver sin yrkesroll som flera olika saker. Hon är förstås först och främst lärare som lär ut ett yrke. Men är också en vuxen vän, lite av morsa, samtalspartner och någon att vända sig till.
– Jag kan känna igen mig själv i eleverna. Jag hade själv svårt att sitta still när jag gick i skolan. Jag hade svårt att plugga, men har alltid varit bra på det praktiska, säger hon.
Skrivna instruktioner för en av uppgifterna för eleverna.
Ibland beskrivs skolan som en stökig arbetsplats. Lärarna är också den grupp där störst andel rapporterar arbetsrelaterade besvär i Arbetsmiljöverkets undersökning Arbetsorsakade besvär 2022.
– Jag trivs på mitt jobb. Men det är inte skitroligt alla dagar. Det kan vara tungjobbat med elever som kanske tar med sig problem hit till skolan. Ibland får man också säga ifrån. Det får man inte vara rädd för. Man måste också kunna vara jobbig och tråkig och ställa krav. Vi förbereder ju eleverna inför ett yrkesliv. Men på det stora hela ger det väldigt mycket, säger hon.
"Jag gillar att ge eleverna frihet under ansvar. Men vi måste också se till att de blir anställningsbara", säger hon
Har det varit hotfullt på jobbet någon gång?
– Nej. Aldrig. Här vet alla att det är mina regler som gäller. Passar inte det så finns dörren, säger hon och pekar på en dörr som leder ut ifrån lokalerna.
I en soffa sitter William Sundbergne och Vide Essén. Anna Runborn gillar att ha både allvarlig och lite lättsammare samtal med elverna. "Jag tror att alla vet att det är mina regler som gäller här. Sen måste man kunna se vilken situation det är", säger hon.
Vi går en runda i lokalerna där elever jobbar med måleri. I en soffa sitter William Sundbergne och Vide Essén. Anna Runborn undrar vad killarna gör. Det är en slags rast. De är klara med sin uppgift. Eller om det var att färgen skulle torka?
– Jag tycker att jag har bra kontakt med eleverna och det tyngsta är när de slutar efter trean och börjar det riktiga livet. Jag har lärt känna dem väldigt bra och sen går de ut. Det kan vara lite känslomässigt.
På Anna Runborns arbetsplats finns det en del varningsskyltar.
Vad ville du jobba med innan du kom ut på arbetsmarknaden?
– Jag ville bli bagare. Men det gick inte för jag har en typ av astma som gör att jag inte tål mjöldamm. Då blev jag målare, säger Anna Runborn.
"Det är förstås inte alla dagar på jobet som är roliga. Ibland är det tungt med elever som tar med sig problem hit. Men jag har aldrig kännt mig hotad", säger Anna Runborn.
När hon är ledig handlar mycket om barnen och om att läsa. En artonåring och en fjortonåring. Det har varit fotboll och motocross.
– Artonåringen gymmar mest numera. Det följer jag inte med på. Men familjen är mycket ute på motocrosstävlingar när 14-åringen kör. Det är lite roligt att jag träffat ungdomar på motocrossbanan som jag senare möter här. De blir överraskade när vi möts, säger hon.
Dekorationsmåleri ingår i utbildningen för den som går inriktning måleri på bygg- och anläggningsprogrammet.
Du bytte yrke. Var det något som överraskade dig i läraryrket?
– Jag trodde inte att det skulle vara så mycket kontorsjobb på en praktisk linje. Det som är klart är att det här kanske inte är ett jobb som passar alla. Det är inte alla som har bra yrkeskunskaper som är bra på att lära ut. Samtidigt tycker jag att alla som funderar på att välja yrket ska slå till. Det är det roligaste jag gjort och jag blir nog kvar tills jag går i pension, säger hon.