"Det är en katastrof om vi inte går upp"

Folkbladet har tidigare berättat om turerna kring Dime Jankulovski, som var "Bosman" då han kom till Norrköping från norska Start i vintras och vi tänker inte fördjupa oss i detaljerna ännu en gång.
Men fakta är dessvärre att Dime, i dag, inte får vakta IFK:s mål i en tävlingsmatch förrän tidigast 1 juli.
Däremot hoppas man på en dispens från Fifa.
- Om sunt förnuft får råda blir det så. Andra spelare i min situation har ju fått dispenser - som Antti Sumiala till exempel.
Säger göteborgaren och blickar ut över Medelhavet som piskas av vinden. IFK-lägret på Cypern inleddes med regnrusk och svarta moln.
"Nu stormar det kring Dime", kunde ha blivit en bra rubrik, men vi faller inte för frestelsen.
I stället blir det ett samtal om ditten och datten.
Vad betydde IFK Norrköping för dig innan du skrev på för klubben?
- Bäst minns jag en match på Idrottsparken, jag tror det var 1998 ...eller -99. Vi vann i alla fall med 2-1 och jag var själv väldigt nöjd med min egen insats.
En annan gång vann IFK över ditt Frölunda med hela 8-0 på Ruddalen.
- Ja, men jag stod inte i den matchen. Jag skadade mig på uppvärmningen och med facit i hand var det nog lika bra. Det hade inte hjälp om vi haft Peter Schmeichel (Danmarks legendariske keeper) i mål. Jag har aldrig sett ett så dåligt lag som Frölunda just den dagen.
Som målvakt är man i en utsatt situation. John Arvbåge har väl fortfarande mardrömmar om den matchen.
- Han klarar av det, John. Visst är man litegrann utsatt, en tabbe märks ju verkligen, men totalt sett tycker jag inte att det varit så farligt. Jag känner inte att man hackat särskilt mycket på mig.
Måste man vara speciell för att stå?
- "Speciell" är inget bra ord. Men man ska självklart vara stark.
Fast du kunde lika gärna blivit handbollsspelare, va?
- Som pojklagssppelarre tillhörde jag Wasaiterna i Göteborg och tyckte själv jag var ganska bra, spelade högernia. Minns matcher mot Martin Boquist och bröderna Franzén. Gillar verkligen sporten och Wasaiterna är väl egentligen klubben i mitt hjärta.
Vad tycker din tjej Daniella om Norrköping?
- Vi har väl inte hunnit se så mycket ännu. Däremot vill hon komma igång och jobba. Hon kan inte sitta stilla hemma, skrattar Dime.
Hon är inte fru Jankulovski?
- Nej, men vi ska gifta oss nästa år, det är bestämt. Hon har sagt ja. Dessutom ska vi ha barn i höst, så det känns lite som att allt kommer på en gång.
Din dialekt är klockrent göteborgskt, men var har du dina rötter, Dime?
- I Makedonien. Precis som Nick Bosevski har. Vi snackar en del makedonska, jag och Nick, fast jag är väl lite bättre på språket. Både hans och mina föräldrar är makedonier, men ingen av oss är född därnere. Lite lustigt är det ändå eftersom vi har våra rötter i samma trakt, utanför en stad som heter Bitola.
Tillbaka till fotbollen. För bara några år sedan var du ordinarie i AIK. Varför stannade du inte kvar i Solna?
- Jag var ju bara utlånad från Västra Frölunda, och dessutom hade AIK en målvakt man betalat stora pengar för (Daniel Andersson). Jag hade nog blivit mer förvånad om de köpt loss mig efter säsongens slut.
Nu blev Frölunda ändå lottlösa när du gick till Norge som Bosman-spelare.
- Jaa. Och i Norge trivdes jag bra. Fast laget var inte så bra. Tyvärr förändrades min situation när Start bytte tränare. Islänningen Gudjon Thordarson gav mig inte ens chansen. Jag försökte i alla fall göra mitt bästa, bet ihop och höll käften.
Ett år i superettan får väl gå, men hur resonerar du om det skulle bli fler säsonger där?
- Det vore en katastrof. Tror mycket hänger på inställningen. Vi måste helt enkelt kriga i alla matcher. Matrialet finns hur som helst.
Och nu ligger dina landslagsambitioner på is.
- Ja, man ska spela i allsvenskan för att få chansen. För egen del behöver jag lite lugn och ro - och spela matcher. Andra har undrat hur jag kunde välja en superettan-klubb, men det här är mitt val och det känns helt rätt.

Information till våra läsare

"Det är en katastrof om vi inte går upp"