Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Den mörka årstiden

NORRKÖPING
Slag, sparkar, våldtäkter, hån och hot.
Kvinnor misshandlas dagligen av sina män. Men under sommaren ökar antalet som söker hjälp.
De får en fristad på Kvinnohuset.

Gunilla Westny, föreståndare på Kvinnohuset, menar att det är långt många fler än de 20.000 kvinnor per år som anmäler brotten som misshandlas. FOTO: NICLAS SANDBERG

Gunilla Westny, föreståndare på Kvinnohuset, menar att det är långt många fler än de 20.000 kvinnor per år som anmäler brotten som misshandlas. FOTO: NICLAS SANDBERG

Foto:

Norrköping2002-07-12 00:00
NILS OLAUSON
Varje sommar brukar det vara fullt på Kvinnohuset i Norrköping. Än så länge finns det fortfarande rum kvar, men inte länge till.
- Jag vet inte vad det beror på, men det brukar alltid vara fullbelagt under sommaren. Det finns ingen förklaring, säger Gunilla Westny, föreståndare på Kvinnohuset.
Under 2001 mördades 16 kvinnor av sina män i Sverige. Av män som de har älskat. Män som bedyrar sin kärlek till kvinnan.
- Vem som helst kan råka ut för det här. Det syns inte på mannen om han kommer att slå dig i framtiden. Det ända man kan göra är att gå direkt efter första slaget, säger Gunilla.

<b>Anmäler aldrig</b>
Varje år anmäls cirka 20.000 fall av kvinnomisshandel, men många som drabbas anmäler aldrig brottet.
- Trots att benägenheten att polisanmäla har ökat räknas mörkertalet vara ungefär det tiodubbla. Och eftersom det sker i hemmet så upptäcks det ofta inte förrän det är för sent, fortsätter Gunilla med en dyster blick.
Men en del hinner söka hjälp. Förra året fick 53 kvinnor hjälp av personalen på Kvinnohuset. I föreningens lokaler på Saltängsgatan finns tio små rum där kvinnor som misshandlats psykiskt och fysiskt får bo med sina barn.
- Ofta går det lång tid innan de kommer hit. De vågar inte, tar på sig skulden eller helt enkelt skäms. Vår viktigaste uppgift är att få tjejerna att förstå att det inte är deras fel, berättar Gunilla.
- Genom att prata med varandra upptäcker de att de inte är ensamma om att ha blivit misshandlade. Det hjälper väldigt många, fortsätter hon.
Trots att Kvinnohuset står i telefonkatalogen med adress och telefonnummer så är det sällan som männen kommer för att tvinga kvinnorna att komma tillbaka.
- Det beror på att det handlar om män som nästan aldrig slår när någon ser. I hemmet när ingen ser kan ingen sätta dit dem. Men det har hänt att män har kommit hit och försökt bryta sig in, men då larmar vi bara polisen, säger Gunilla.

<b>Tre anställda</b>
Föreningen som driver Kvinnohuset har tre anställda. Dessutom jobbar ett antal personer ideellt som jourkvinnor. Vissa av dem har själva upplevt samma sak som de kvinnor som söker deras hjälp. Signild Blixt, ordförande för föreningen, blev själv misshandlad under sju år av hennes sambo.
- Jag vet vad de går igenom. Han slog och kastade saker på mig. En gång försökte han till och med att kasta ut mig från balkongen på sjätte våningen. Men jag överlevde och tog mig igenom helvetet, säger hon.
- Kvinnor som har blivit misshandlade tror ofta inte att de har en framtid. De vågar inte hoppas på ett liv värt att leva. Då kan jag säga: "Se på mig, kunde jag kan du". Ibland fungerar det och ibland inte, fortsätter hon.
Signild har varit med och drivit kvinnohuset i Norrköping sedan starten för 21 år sedan. Under den tiden har samhällets syn på problemet förändrats, men inte tillräckligt.

<b>Fick skylla sig själva</b>
- När jag på 70-talet blev misshandlad så fick man ofta höra att kvinnor som fick stryk fick skylla sig själva. Då var man en kärring som säkert hade varit otrogen eller på annat sätt sårat mannen. Eller så trodde de helt enkelt inte på kvinnan. Så är det inte idag. Det är mycket bättre nu, men det är mycket kvar att göra, säger hon med en suck.
- Det behövs hårdare straff. Vilkorlig dom och samhällstjänst räcker inte. Samhället måste markera att det här är fel, fortsätter Signild.
Men det är inte hela lösningen. Enligt Gunilla Westny behövs en attityds förändring i hela samhället.
- Myndighetspersoner måste få utbildning. Vi måste lära våra barn att det här är oacceptabelt, säger hon bestämt.
- Kvinnorna som kommer hit har ofta stora ekonomiska problem, därför tar det ofta lång tid innan de får någonstans att bo. Det beror till stor del på att makthavarna inte förstår vikten av att så snabbt som möjligt få komma tillbaka till ett normalt liv, menar Gunilla.
Men det är inte bara kvinnorna som drabbas. Männen bryr sig sällan om sina barn och i många fall misshandlas de också.
- Det viktigaste av allt är att alla förstår att det här inte bara är ett kvinnoproblem utan ett samhällsproblem. De barn som växer upp i sådana här förhållande mår fruktansvärt, säger hon med eftertryck.

<B>Fakta/Kvinnohuset</B>
Antal kvinnor som fått skydd:
1995: 29, 1996: 24, 1997: 33, 1998: 54, 1999: 38, 2000: 37, 2001: 53
Antal barn: 1995: 22, 1996: 22, 1997: 20, 1998: 44, 1999: 29, 2000: 29, 2001: 26
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!