"Den mest ärliga människa jag mött"

Kontakten mellan Astrid och Mats började när Bröderna Lejonhjärta skulle sättas upp på Östgötateatern 1983. Mats hade skrivit manus tillsammans med Marie Lalander och Astrid hade fått läsa första akten.
- Det blir nog bra, men jag ska läsa andra akten också och sen får vi se hur vi ska ha det, sa Astrid.

<b>"Det tycker dom om"</b>
Hon kom till teatern, såg den fruktansvärda Katla och den övriga scenografin som väl ingen glömmer som sett pjäsen. Hon blev mycket nöjd och sa:
- Ni kommer att skrämma livet ur barna, men det är bra för det tycker dom om!
Så där var det med Astrid säger Mats Huddén.
- Hon var alltid rak och säkert den mest ärliga människa jag har mött.
- Jag tyckte det var som om man alltid känt henne, säger Mats. Hon var som min mormor som jag tyckte så mycket om.

Att ha ett enkelt, tydligt och rakt språk är något han lärt av Astrid. Det hon sa lät alltid så självklart. Och så hade hon en mycket fin känsla för dramaturgi.
- Jag tror att hon fick en del från sitt jobb som handlade om utredningar av kriminalfall. Därför var det också mycket givande när hon kom till repetitioner, hennes kunskaper var verkligen användbara. Så kom hon alltid och kollade alla år när vi jobbade med utomhusföreställningarna i Gamla Linköping.

<b>Tillit till publik och läsare</b>
Kunskaper och erfarenheter, säger Mats, det var det Astrid använde sig av. Hon hade också synpunkter på detaljer i karaktärerna.
- Gör inte den där mannen för elak, sa hon. Han är elak, men han kan inte låta bli att vara dum.
Mats menar att Astrid hade stor tillit till publiken och till sina läsare. Det tillsammans med hennes erfarenheter och kunskaper blev den här mycket speciella och mycket vanliga människan.
- Jag har haft kontakt med hennes dotter Karin Nyman den senaste tiden och vet att Astrid var mycket dålig. Nu känns det naturligtvis tomt när hon är borta, men samtidigt kommer hon alltid att vara närvarande för mig, så länge jag finns.