De valde Norrköping

Julia Linander och Pernilla Karlsson, två bland de tusenden som nu flyttar till Norrköping; var och en med sin historia. Vi träffar dem på Skvallertorget, mitt i det ungdomliga vimlet runt stadens mest livfulla torg.

De berättar om hur de först lärde känna varandra i januari 2012, och hur det sedan blev "lite mera" i augusti det året. Som nyblivet par började de sedan planera för en gemensam framtid.

De var, säger de, trötta på sina hemstäder. De ville se något nytt. Då siktade de in sig på Norrköping, som de på sina olika sätt redan hade stiftat bekantskap med.

– Genom att jag är med i Ung Vänster hade jag börjat hänga en del här i Norrköping. Då kom jag att gilla stan mer och mer. Industriområdet är fantastiskt. Och så gillade jag parkerna, som man passerar när man kommit med Östgötapendeln, säger Pernilla.

– Och jag har varit och hälsat på min syster, som pluggat på universitetet här i några år, säger Julia.

Båda sökte de till Campus Norrköping. De kom också in där, Pernilla på utbildningen för grundlärare på fritidshem samt från förskoleklass och upp till klass 6.

– Men jag tackade nej till förskollärarutbildningen, säger Julia. Jag känner att jag vill resa, innan jag pluggar så länge. Så nu vill jag tjäna pengar.

Via bekanta fick de tips om ett uthyrningsrum på Stockholmsvägen, och sista helgen i maj flyttade de in där.

Början på det nya egna livet var dock inte så alldeles enkel

– Jag gick arbetslös i juni, och lönen för juli får jag ju inte förrän nu. Så jag har fått låna av Pernilla, säger Julia.

Under flera veckor jobbade Julia natt och Pernilla dag. För Pernillas del i Vreta Kloster, med kombinationen guida i kyrkan och rensa ogräs på kyrkogården. Östgötapendeln gick mer sparsamt under sommaren. För en tid var det inte så ofta, som de alls kunde vara tillsammans.

Men är man ung, så är man. Julia och Pernilla sprudlar av livsglädje och förväntningar inför framtiden. Sin nya hemstad har de omgående tagit till sitt hjärta:

– Rhododendrondalen! Och musiken i Knäppingsborg i somras, den var jättemysig, säger Pernilla.

– Gratis var den också, sånt gillar vi. Arbetets Museum är också jättemysigt. Och man kan promenera längs vattnet här, jag är väldigt förtjust i vattendrag, säger Julia.

– Och så gick vi på Cromwell och kollade matcher i damfotbolls-EM. Asmysig personal. Gå dit, drick öl, ha kul. Det är vårt bästa Norrköpingstips!

Vi frågar hur de, som det par de ju öppet är, blivit bemötta i Norrköping. Julia och Pernilla tittar på varandra och skrattar.

– Enda gångerna det känts jobbigt att vara öppna, det har varit i Gävle och i Linköping. I Gävle var det en aggressiv person, som skrek "jävla flator" till oss på krogen. Då blir man stolt över sin hemstad..., säger Julia.

– Och i Linköping var det några smågrabbar, som gick förbi oss när vi pussades, och då gjorde kräkljud. Vi vart så himla förvånade, jag ropade till dem något i stil med "Vad vill ni?". Då vart de skiträdda och sprang.

I Norrköping har de under de här månaderna faktiskt inte stött på en enda otrevlig människa. Allt har varit bara bra.

– En massa körer finns det också, säger Julia. Men vi saknar en gayklubb. En sådan borde det finnas här.

Från uthyrningsrummet på Stockholmsvägen ska de snart flytta till egen lägenhet i Hageby. Det passar väldigt bra, eftersom Julias syster Rebecka nu bor i Ljura.

– Med sin fästman, som det heter, säger Julia med ett skratt.

Och sannerligen, på helt kort tid har nu Julia Linander och Pernilla Karlsson etablerat sig i sin nya hemstad.

– Jag älskar Norrköping, säger Pernilla.

– Ja, vi har redan hunnit bli lokalpatriotiska här, säger Julia.