De tar striden mot drogerna

Britta Olssons dotter började att röka hasch när hon var 15 år och var fast i drogmissbruk i åtta års tid. Anettes son är 35-år och fortfarande inte fri från amfetaminets boja.
Under många år har de två mammorna engagerat sig i kampen mot narkotika. Genom Föräldraföreningen mot narkotika hjälper de föräldrar och anhöriga till missbrukare.
- Föräldrar skäms och känner så mycket skuld för att deras barn tar droger. Det kan vara svårt att få hit dem. Men många säger sedan att de inte klarat sig utan oss, säger Britta Olsson.

Var ihärdig
Ungdomars allra första försök att använda droger kan vara svåra att upptäcka. Ofta sker det när de är bortom de vuxnas kontroll och sommaren är en förrädisk tid. Anettes son var drogfri under ett års tid, men föll tillbaka just en midsommar.
- På sommaren får ungdomarna vara mer i fred och kraven är mindre, säger Britta.
- Vädret är bättre och det går att träffas ute, tillägger Anette.
De förklarar att det kan vara svårt att skilja på en stormig men normal tonårssutveckling från tidiga tecken på missbruk. Men det finns varningstecken som t ex att barnet skaffar nya och okända kompisar, tappar gamla intressen, är slö, obstinat och godissugen.
- Ringer klockan är det bra att säga rätt ut: "Jag misstänker att du tar droger", säger Britta.
- Då får tonåringen antagligen ett utbrott och säger att det inte är sant. Då får man vara ihärdig: "Jag älskar dig och jag bryr mig. Kan du inte ta ett kissprov så jag kan sluta oroa mig." Säger barnet nej, så har du fått svaret. Det är min övertygelse.
Britta berättar att hennes dotter var en mönstertjej, men hon märkte att något var fel när hon började svära och skrika. Så småningom hittade hon en bit hasch i hennes rum.
- Vi ska ha klart för oss att när de tar droger så mår de till en början jättebra och ingen tror då att de ska bli narkoman. Men en del trillar dit väldigt fort.

Lära sig säga nej
Ett grundbudskap från Föräldraföreningen mot narkotika är "att lägga sig i är att bry sig om". Det handlar om att tydligt markera avståndstagande från missbruk. Föräldrarna som kommer till FMN:s lokaler på Butgatan får lära sig att säga nej till sitt barn.
- Det är inte så att vi vänder dom ryggen, men man ska inte börja betala hyra, skulder och annat som en curlingförälder. Man älskar sitt barn, så man hjälper till med allt. Men det gör det lättare för barnet att fortsätta missbruka, säger Anette.
Britta kan inte hejda tårarna när hon berättar om ett föredrag den drogfria dottern höll.
- "Jag tror jag har världens jävligaste mamma..." började hon, och jag undrade förstås vad hon menade. Men så fortsatte hon: "...och utan henne hade jag inte överlevt".
Anettes 35-årige son har provat nästan allt i drogväg och suttit i fängelse åtta gånger för inbrott och bilstölder.
För henne blev dagen då sambon kom hem med en broschyr från FMN en vändpunkt i livet. Hennes son hade då missbrukat narkotika i fyra år.
- Jag låg i sängen och orkade inte ta tag i något, men ringde och fick rådgivningstid på en gång. Jag fick berätta hela min historia. Och när jag gick därifrån kändes det som jag kunde andas för första gången på flera år.

Informerar på skolor
Under våren har de båda mammorna informerat flitigt på skolor och fritidsgårdar om farorna med narkotikamissbruk.
- Vi pratar inte droger, det kan de unga bättre. Och man ska inte komma med skrämselpropaganda, säger Anette.
- Jag brukar istället berätta vad min son hade i sin kappsäck innan han började med droger och vad han har idag. Då hade han bostad, jobb, familj, möbler, allt. Idag har han en snusdosa och kläderna han går och står i.
- Eleverna brukar ofta fråga om jag inte hoppas att han ska sluta missbruka - och det är klart att det är min stora önskan, men det är inget jag kan påverka. Det går inte att hjälpa någon som inte vill hjälpa sig själv.

Information till våra läsare

De tar striden mot drogerna