De sover på stans toaletter

Toaletthuset i Vasaparken är, enligt hemlösa missbrukare, ett kryp in på nätterna, framförallt när det börjar bli kyligt ute.

– En kille och en tjej bor ofta där, säger Tomas som är i 50-årsåldern och som själv bara har övernattat på toan någon enstaka natt.

Kompisen Joakim, 45, har mer erfarenhet av hotell Vasa, som den kallas i deras kretsar. Joakim städar snabbt undan i samband med att han visar oss runt inne på den stora toaletten. Tre stycken får lätt plats här, säger han.

Madrassen som tillhör skötbordet ligger på golvet. Ölburkar, cigarettfimpar och aska avslöjar att någon bott här även den gångna kyliga novembernatten.

Joakim har till och med sovit på "Lilla hotellet", det vill säga den lilla toaletten som ligger vägg i vägg med den handikappanpassade.

– Men där får man ligga dubbelvikt.

Att folk sover på offentliga toaletter är, enligt Tomas, ett resultat av att missbruksboendet Gränden endast har tre jourplatser.

– Kön dit så lång. Jag anstränger mig inte ens att gå ner dit längre. Det är ändå alltid fullt, säger han.

Tomas har det senaste halvåret bott i olika trappuppgångar. För två veckor sedan när Folkbladet träffade honom hade han sovit på en toalett i en källare på norr.

När vi stöter på honom på nytt, ännu en kall höstmorgon, har han och Joakim sovit på golvet hos en kompis.

Socialen har inte Tomas haft kontakt med på väldigt länge, han tror det är 20 år sedan.

– Allt blir bara krångligt och det leder ändå ingenstans. Bara en massa jävla krav.

I 17 år har han haft pension, idag 10 000 kronor i månaden.

– Läkaren skrev ut intyget på grund av psykiska skavanker som jag fått av mitt missbruk, säger han och berättar att han bara var tolv år när han började dricka. Sedan blev det som det blev.

Mer än så vill han inte berätta.

– Men jag kan säga att missbruket är ett rent helvete.

Egentligen vill han sluta dricka.

– Jag har ingen lust att leva så här. Men allt bara rullar på, man blir uppgiven, skjuter problemen framför sig. Det är lättast så.

En kulen höstmorgon i slutet av oktober sitter han i Vasaparken endast iklädd fleecetröja och jeans och väntar på tjejen, som bor på kvinnohuset Elsa.

– Vi ska väl sitta på den här jävla bänken och dricka bärs, säger han och tar upp några gamla cigarettfimpar ur fickan.

Han skakar på huvudet åt eländet och säger att han längtar efter att stänga in sig, att få vara ifred.

Läs mer i fredagens pappers- eller e-tidning.