De har viljan att uttrycka sig
NORRKÖPINGPå Språkis lär sig barnen kommunicera med omvärlden En redig kram. Det är det första man kan råka ut för när man gör besök på Igelkottens förskola. Och så det obligatoriska: "Va heter du?"
Matilda, Simon, Alexander och Albin ser bilder på datorn och kopplar ihop språk och bild. FOTO: ANITA KJELLBERG
Foto:
Men han har inte så jättelätt för att uttrycka sig. Dennis är ett av åtta barn på "Språkis" som hans avdelning heter. Eftersom vi undrar hur man jobbar där hälsar vi på i det stora gula huset på Stafettgatan. På Språkis finns barn med grava språkstörningar.
Vi kommer mitt i morgonsamlingen. Två "fröknar", Inger och Lena, sitter på golvet med barnen i ring. Vad ska vi göra idag, frågar Inger och så går alla tillsammans igenom vad som ska hända. Vilka som ska arbeta med logopeden Olga och vilka som ska till Pia på teckenspråkslektion. Så ska alla ta sin bild och sin namnlapp och sätta upp på tavlan där det finns ett hus för hemma, ett för förskolan och ett för sjuksängen.
Det visar sig att två barn är lediga idag, en är hemma och sjuk. Utöver Dennis får vi träffa Simon och Albin, Alexander och den yngsta, Matilda som är fyra år.
<b>Lugn och ro</b>
Det är lugnt och rofyllt, det här är barnens välkända och trygga vardagsmiljö och alla vet vad som händer. Vad som känns ovanligt på en förskola är att tre vuxna ägnar sig åt åtta barn. Alla blir sedda hela tiden, uppmärksamheten är mycket stor.
Nu ska alla visa sitt personliga tecken, det som betyder just jag.
- Vi använder en blandning av tal och teckenstöd, säger Inger Petersson. Vi ska både göra och säga och höra ett ord. Albin gjorde just tecknet för "brunt" och frågade vad det var det heter.
Att ha fått diagnosen språkstörd betyder att man har ett funktionshinder som är osynligt och som många inte känner till.
<b>Till logoped</b>
- Det gäller att ge våra barn så mycket stöd det bara är möjligt, säger förskolläraren Christina Linder. Vi ska ge dom självförtroende, ta reda på det dom är bra på och utveckla det.
Det är barnavårdscentralerna som upptäcker eventuella språkstörningar vid 2,5-årskontrollen och det är bvc som remitterar till logoped för utredning. Det gör att barnen brukar vara cirka fyra år när de börjar på språkförskolan. Om barnet har andra funktionshinder än språkstörning är det inte här man placeras.
- Vårt upptagningsområde är östra länsdelen, säger Christina Linder. Norrköpings kommun, Söderköping och Valdemarsvik hör hit. Det betyder att många får resa ganska långt varje dag.
På "Språkis" får varje barn ta tid, alla får synas, mycket. Varje barn har ett individuellt åtgärdsprogram.
Pedagoger med specialkunskaper, teckenspråk slärare och logoped. De tillsammans utgör arbetslaget.
<b>I skolan också</b>
På Igelkotten finns språkförskola, förskoleklass och årskurs 1-2. På Ektorpsringen finns åk 3-5 där barnen kan fortsätta. Man arbetar för att barnen ska få stöd under hela grundskoletiden.
Lärarna här tycker de fått bra gehör för sina önskemål från kommunen, säger chefen Margareta Jalkner.
- Skulle vi önska något är det ett större hus så att alla som ville fick plats. Men samtidigt ska inte gruppen språkstörda vara större på den här enheten, vi ska inte vara i majoritet.
Så jobbar vi med nyheter