Inre hamnen håller på att förvandlas från hamn- och industriområde till bostadsområde.
I samband med detta har en arkeologisk undersökning gjorts i området.
I över ett år har Magnus Stibéus, Karin Lindeblad och deras kollegor från Arkeologerna varit på plats och undersökt marken.
– En del har varit känt sedan tidigare, vilka verksamheter som funnits här och så, men det har aldrig gjorts någon utgrävning så man har inte haft någon fördjupat kunskap om området. Nu vet vi var gatorna låg, vilket material man byggt med och så vidare, säger Karin Lindeblad.
I fredags bjöd arkeologerna in intresserade Norrköpingsbor till en visning av de fynd som hittats vid utgrävningarna och berättade om områdets historia.
Det område som undersökts nu allra senast, vid det gamla gasverket, var på 1600-talet en vattenomfluten ö som kallades Skeppsholmen och användes som betesmark för boskap.
Så småningom växte ett flertal verksamheter fram på Skeppsholmen.
Bland annat ett stort skeppsvarv och kring 1740 anlades ett så kallat spinnhus, eller kvinnofängelse.
Intill spinnhuset fanns en tobaksplantage och faktum var att Norrköping spelade en viktig roll inom tobaksindustrin på den tiden.
– På 1700-talet bestämde stadsmakten att man skulle sluta importera tobak. Sverige skulle vara självförsörjande och då var det framför allt i städerna som man odlade. Det fanns gott om gödsel och det fanns gott om arbetskraft. Det var framför allt kvinnor och barn som skötte de här tobaksodlingarna. Just i Norrköping var det en jättestor industri. Man tillverkade också snus och tobakspipor här, säger Karin och fortsätter:
– Den äldsta tobakspipan som är hittad i Sverige är faktiskt hittad just här i Norrköping. Den är från 1590 och är tillverkad i London. Den första rökaren i Sverige, vad man vet, fanns alltså här. Det här att någon gick runt och rökte tobak hade ju ingen sett tidigare så det måste varit väldigt märkvärdigt.
Lite senare på 1700-talet anlade kronan ett brännvinsbränneri på Skeppsholmen, men verksamheten där upphörde redan efter ett decennium efter motstånd från både bönderna och adeln.
Anläggningen kom senare att användas som kronomagasin istället.
– Det har varit väldigt många olika typer av verksamheter här och det är arbetsplatser framför allt. Produktion av olika varor. Man har egentligen inte bott här utan det är arbetsplatser, säger Karin.