Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

De har fattat poängen

Det gör inget att vissa poänger uteblir, någon knorr faller till marken eller att det finns något - enstaka - litet nummer man skulle ha skippat. Det mesta är kul, mycket är riktigt roande och så finns där en fenomenal toppgrej. Vad kan man mer begära..?

Sven von Essen kolliderar med Maria Olofsson i väntan från ViN till LiN till Sös - "man får ju ändå ses sig omkring".

Sven von Essen kolliderar med Maria Olofsson i väntan från ViN till LiN till Sös - "man får ju ändå ses sig omkring".

Foto:

NORRKÖPING2004-05-27 06:00
Här har vi Pontus Helander med sin stora sångröst, det är kanonungen Carina Perenkranz som är stjärna på det här med pauseringar och som sätter färg på det mesta. Det är Maria Olofsson som är söta pangbruden med mycket humor, Mattias Carlsson som visar danskunskap, kan agera och ge järnet. Sven von Essen är ny i ensemblen och kommer säkert att smälta in mer med tiden.
Inget var riktigt som det skulle på premiären, föreställningen som är gjord för att spelas på Kråkholmen och som nu skulle testas på folk. Med den svenska försommarkylan blev det inte så, så det fick gå inomhus. Och för all del, vitsarna är ju desamma. Men det blir en viss skillnad i pretention och ljudet var en aning för runt.
Det finns en del nummer som har varit på scenen förut, men förpackningen är ny. Utan att avslöja poänger för en kommande publik kan man ändå antyda att en roligare livsfinal än Perenkranz farväl till livet finns inte, att hennes insats som tolk är något som gör att åtminstone undertecknad vågar rekommendera spelet till vilken kräsen kulturkonsument som helst.
Fast en ska va från Norrköping. Åtminstone från Östergötland. Det är en föreställning som riktar sig till oss som vet vad som händer här, aktuellt och initierat, det gäller inte bara paret på akuten eller de pigga gubbarna med rollatorerna. Fast visst, en Kristi brud tillhör ju numera vår gemensamma historia.
En hel del trallvänliga schlager här och där, till sist rena melodifestivalstämningen. Det är charmigt, vänligt, ibland riktigt snitsigt och, alltså, ofta ordentligt roligt.
En känslig Jesper Andersson vid pianot har stor del i framgången.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om