"De får inte ge sig"
Tusen kronor, visst. Men nu måste de också verkligen stå på sig, förhandlarna i Kommunal!- Ändå är det för lite, säger tre anställda inom äldreomsorgen, som Folkbladet har talat med. För lite jämfört med det ansvar som vi har.Och även om det nu skulle bli tusen kronor - hur mycket blir egentligen kvar av dessa till slut?
Susanne Björk, Tina Nättsjö Franzén och Eva-Liisa Kullberg kräver nu att deras förhandlare ser till att driva igenom den där tusenlappen. Foto: Robert Svensson
Foto: Fotograf saknas!
De är organiserade i Kommunal, och de tillhör landets lågavlönade. Lönerna inom äldreomsorgen kan (även efter många år i jobbet) ligga kring 17-18.000 i månaden för en heltid.
- Själv jobbar jag 75 procent, säger Susanne. Eftersom jag varit sjuk och då haft karensdagen räckte decemberlönen bara till mat och lite utgifter. Det var just roligt det, när det var jul.
Lönerna inom Kommunal, detta så kvinnodominerade fackförbund, har släpat efter i många år. "Vi har varit för snälla", säger någon av de tre.
Nu har förbundet ställt tuffare krav än tidigare. Och sedan blir då frågan, hur långt detta kan räcka.
- De får inte ge sig, de måste driva igenom det här, säger Susanne. Och sedan måste de också fortsätta att kämpa för våra löner. Så att vi någon gång får en relevant lön i förhållande till det ansvar, som vi har.
De talar om att det ju är människor, som de jobbar med. Om sitt ansvar, sina obekväma arbetstider; under dygnets alla timmar.
- Lönen hänger inte ihop med allt det som vi gör, säger Tina. Dessutom ligger Norrköping lågt jämfört med landet.
Ligger för lågt
De låga lönerna, och alla problem med att få det hela att gå ihop, är också ett vanligt samtalsämne.
- Hos oss i alla fall, säger Eva-Liisa. Alla har varit överens om att vi ligger alldeles för lågt.
Tusen kronor mer, om de nu överhuvud taget får det, räcker i och för sig inte. Dessutom finns det ju alla skäl att oroa sig över, hurpass mycket som egentligen kommer att bli kvar i reda pengar.
- De höjer a-kasseavgiften och annat, man ska betala skatten. Vad blir över åt oss? frågar sig Eva-Liisa.
Gå i strejk?
Att förhandlarna måste stå på sig, och driva igenom tusenkronorskravet, det är därför självklart. Men hur mycket kraft är de beredda att sätta bakom kraven? Kan de tänka sig att strejka för sin sak?
De blir lite tveksamma.
- Kanske, kanske inte, säger Susanne.
Sedan framkommer det, att de egentligen är på alldeles för gott humör för att tänka på stridsåtgärder. Den här nystarten till nya Granen, som de nu som bäst deltar i, är nämligen - tycker de alla - helt fantastisk. Fyra veckors härlig introduktion på Thapperska skolan, tänka sig att kommunen kostar på dem något sådant...
Omkring 100 blivande arbetskamrater, komna från olika håll, som nu utbildas och samtidigt lär känna varandra. Faktiskt lite som semester - och då kan det ju också kännas långt till "upp till kamp".
Men, det är klart, tillägger sedan Susanne:
- Om det här dras till ytterligheter, om det drivs till sin spets. Visst kan vi gå ut i strejk i så fall. För det här måste vi få igenom.
Vi frågar om de är fackligt aktiva. Susanne och Eva-Liisa är det inte. Men Tina svarar:
- Inte ännu.
För hon ska bli det nu, som arbetsplatsombud för Kommunal på nya Granen.
Och om det då till slut kommer till stridsåtgärder, då kan hon ju hamna i den verkliga hetluften.
Så jobbar vi med nyheter