Ångest, rädsla för repressalier och ovilja att berätta alla detaljer präglar förhören med de misstänkta och deras offer efter händelserna i Vilbergen den 1 juni i år.
De två huvudmisstänkta nekar till samtliga brott som läggs dem till last.
Ytterligare en kvinna och en man, som anklagas för delaktighet, nekar också till anklagelserna.
Men de två män som misshandlades under tortyrliknande former uppger båda att man lockats till lägenheten i Vilbergen utan att ana oråd. Duon var bekant med personerna som brukar vistas där.
Mannen som skadad flydde till Vilbergens bowling uppger att "de satt och hade det trevligt och snackade" när det plötsligt kom in "några stycken" och började slå.
De båda misshandlade männen uppmanas att skaffa fram pengar – trots att man hävdar att några skulder inte förekommer mellan männen.
Under en bilfärd mot Vånga utsätts man för nya hot och tvingas ringa runt till familj och vänner för att snabbt få tag i pengar.
"Jag blev jävligt glad över att dom tvingade mig att ringa, för annars hade det inte tagit slut så jävla fort som det gjorde", säger mannen som hittades av polisen i bowlinghallen.
Hans olyckskamrat misshandlades svårt med pistol, hammare och skendränktes i ett badkar.
"Jag trodde jag skulle dö. Jag hade redan accepterat att jag skulle dö. Jag går upp, dom fortsätter och misshandla mig igen och sen till slut dom ville klippa mina fingrar med en såg. Då kommer polisen."