David - snabbaste grabben igen
NORRKÖPING: Segertiden var likvärdig - och vinnaren var densamma.David Nilsson, 20, sprang hem Grabbhalvan för andra året i rad.- Vinner jag nästa år så blir det en vana, flinar ölänningen.
Han kom, sågs och segrade. David Nilsson, Hörby, upprepade segern från i fjol på ett övertygande sätt.
Foto:
David Nilsson pallade för favorittrycket och försvarade sin seger från 2006. För andra året i rad blev han Norrköpings snabbaste grabb.
- Kul. Jag är i så pass bra form just nu, säger den fyrfaldiga terräng-SM-vinnaren ett par minuter efter loppet.
Han stod i målområdet och verkade inte överdrivet utmattad efter de fem kilometerna.
Segertiden, 14,45, var två sekunder långsammare än den han vann på förra året.
Studier i Norrköping?
- Jo, det blev väl något liknande nu. Jag såg 14,42 på klockan några meter innan mål, berättar han.
Precis som inför Grabbhalvan förra året var han inte riktigt säker på om han skulle kunna ställa upp. En titt i almanackan för ett par veckor sen fick honom att fundera på saken, och så sent som för en vecka sen bestämde han sig för att komma tillbaka.
En anledning till det är att 20-åringen funderar på framtida studier - och då kan han hamna i just Norrköping.
- Och jag såg ju stan i dag, den verkar trevlig, säger han och ler. Men jag har inte riktigt bestämt mig än. Det kan bli Linköping eller Norrköping. Och så har jag funderat lite på att plugga i USA också, men vi får se vad det blir.
Nilsson, med startnummer ett, ledde i princip från start till mål. Han försökte med ett litet ryck tidigt innan han drog till ordentligt en bra bit in i loppet.
"Klungan släppte"
De övriga hängde inte med och Högby-löparen fick en liten lucka. Bakom jagade framförallt ungdomarna Olle Kalered (IK Norrköping Friidrott) och Henning Tunek (IK Akele) utan att nå ända fram.
Nilsson förklarar:
- Jag pressade en del redan nere vid strömmen, men det blev mer ordentligt först när vi kom ut på asfalten. När jag körde så släppte klungan och jag fick några meter när det kanske var två kilometer kvar.
- Men jag kan ju knappt banan, jag visste egentligen bara hur den sista kilometern såg ut. Jämfört med förra året var det en annan backe nu, till exempel.
Segrare två år i rad - börjar det bli en vana nu?
- Jo, nästan. Eller, om jag vinner nästa år så kan vi nog kalla det för en vana.
Räkna alltså med att han kommer tillbaka - igen.
Så jobbar vi med nyheter