Tove Dockner Friedner pluggade till F-3-lärare i Norrköping, men valde för tre år sedan att hoppa av utbildningen efter ett års studier. Hon berättar att hon fick ett uppvaknande under en praktikperiod.
– När man har handledare som är stressade och vantrivs med sitt jobb blir man inte särskilt sugen på att börja jobba som lärare själv, säger hon.
Hampus Fredriksson läste till mellanstadielärare i Linköping, men även han valde att sluta efter ett år – efter den andra praktikperioden.
– Det passar inte mig att stå ensam vid en kateder och leda arbetet i klassrummet. Det verkar som lärare inte samarbetar så mycket. Arbetet är självständigt och ganska utsatt, säger Hampus Fredriksson.
Läs mer:Många hoppar av lärarutbildningen.
Idag är Tove Dockner Friedner och Hampus Fredriksson kursare och läser andra terminen på förskollärarprogrammet i Norrköping. Där trivs de och känner att de hamnat rätt.
– Förskollärare har inte riktigt samma krav på sig som lärare. När eleverna i skolan inte når sina mål är det mitt ansvar som lärare. Då har undervisningen inte varit bra nog, säger Tove Dockner Friedner.
– Jag tror att jag passar bättre som förskollärare, där man får samarbeta med kollegor och arbeta mot gemensamma mål som grupp, säger Hampus Fredriksson.
I jämförelse med lärarutbildningar på de högre stadierna i Linköping går de lärarutbildningar som är förlagda till Norrköping bra, som till exempel utbildningarna till förskollärare och fritidspedagog.
– De två utbildningarna går som tåget, med god genomströmning. Förskollärarna har en väldigt bra arbetsmarknad och får ganska bra villkor när de kommer ut. På utbildningen mot fritidshem har vi ganska många män, vilket vi tycker är roligt, säger Samuel Sethson, vid Kansliet för utbildningsvetenskap.