Därför fick de nobben

I de föregående tre artiklarna har vi berättat historien om den stora upphandlingen av Idrottsparkens ombyggnad, från dess början och fram till undertecknandet av avtalet med Peab. Som framgick fanns det fyra anbudsgivare. Men det var då bara NCC och Peab, som kom in med s k kompletta huvudanbud. På beslutsunderlaget för styrelsen i AB Norrköpings Idrottspark, en A4 med kortfattade ordalag, står att läsa om Skanska resp Åhlin & Ekeroths anbud: "Ej avlämnats i enlighet med förfrågningsunderlag. Anbudet förkastas". Är det möjligt?
Skälet var i båda fallen, att det inte hade lämnats någon prisuppgift för totalentrepenaden. Men hur kan två så stora byggföretag göra ett sådant elementärt "misstag"? Och inte ens bli godkända i upphandlingen! Kartell, finns det en del som förmodar.( "Det här luktar kartell lång väg, det kan jag tala om för dig!", säger en gammal upphandlare, som vill vara anonym.) Och visst finns det karteller i den här branschen. Men allt behöver ju fördenskull inte vara kartell, och de båda företagen ger också helt andra förklaringar. Som är både trovärdiga och intressanta, och som sprider ljus över upphandlingen. Styrande faktor
Ett huvudsyfte från kommunägda AB Norrköpings Idrottsparks sida var självfallet, att få fram en totalentrepenör för ombyggnaden. Jan Linderoth är styrelsens ordförande i Åhlin & Ekeroth i Norrköping Byggnads AB. Under ett antal år var han vd för Henry Ståhl Fastigheter AB, där han nu också är styrelseordförande. Han pekar på, att det i den här upphandlingen fanns ännu en styrande faktor. Nämligen att AB Norrköpings Idrottspark, genom att ta ställning till anbuden som lämnades in, ville få fram prislappen för hela projektet den vägen. I stället för att först själv göra upp en ekonomisk kalkyl. - Detta var visserligen inte uttalat. Men det var underförstått, och gjordes heller ingen hemlighet av. Kommunen försökte få två saker på en och samma gång. Få fram den bäste samverkansentrepenören, men samtidigt då få konkurrens om kostnaden. - Det var det, som var problemet. Men jag säger inte detta som kritik mot kommunen, utan bara som förklaring till att vi lämnade in en annan typ av anbud, ett så kallat sidoanbud. Stora problem
Att räkna fram ett fast pris på det föga konkreta underlag, som AB Norrköpings Idrottspark gick ut med, hade också sina problem. - Fast pris respektive rikspris bygger på ett bestämt underlag. Att det ska se ut exakt så här, för att det priset ska gälla. Blir det sedan någon liten ändring, vilket det naturligtvis blir under resans gång, då måste man plötsligt diskutera vad det ska få kosta. - Och om man hittar en billigare lösning kan entrepenören tycka att den förlorar han ju bara pengar på. Kort sagt så är den där kombinationen av samverkansentrepenad och riktpris i botten svår att få att fungera. säger Linderoth. Åhlin & Ekeroth såg också att de 225 milj kr, som kostnaden angetts till i kommunfullmäktiges beslut några månader tidigare, skulle bli mycket svårt att nå. - Men det fanns möjligheter till förenklingar. Som till exempel med sänkningen av planen, som man gör för att få in några hundra åskådare till. Där får man ingen avkastning på alla de pengar som det kostar. Bästa sättet
Därför framförde Åhlin & Ekeroth till upphandlarna, att en traditionell samverkansentrepenad vore det enda rimliga sättet att genomföra det här projektet. - Vi ville få redovisa, hur vi såg på projektet och vad vi skulle kunna åstadkomma till en viss given kostnad. Sedan kunde kommunen välja den entrepenör, som skulle göra det bästa jobbet. - Men då måste kommunen också ha en egen ekonomisk kalkyl, som kan läggas till grund för beslutet, säger Jan Linderoth. Ett par gånger träffade man samman med de av kommunen anlitade upphandlingskonsulterna. Men slutbeskedet blev oförändrat, att företagets ansökan inte var komplett. För just prislappen var ju vad AB Norrköpings Idrottspark ville ha in. Det var med den, som man skulle gå vidare till kommunfullmäktige. Efter avslutad upphandling visade sig sedan, att det gick med priset just så som Jan Linderoth och Åhlin & Ekeroth förutskickat. Inte heller Peab kunde hålla sig inom de 225 miljonerna, som kommunen fram till dess hade räknat med. Inte ens tillnärmelsevis - för i stället skulle ett fullständigt genomförande av projektet i Peabs regi kosta 350 milj kr! Då bantades projekt Idrottsparken. På det sättet kom man ner till de 291,5 milj kr, som alltså blev vad kommunfullmäktige till slut godkände. Och som är vad som nu gäller. I varje fall tills vidare.