Därför dröjer utredningen

Det säger åklagare och förundersökningsledare Jan-Olof Andersson vid riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål i Jönköping.

Han vill inte säga hur långt den hemliga utredningen om vargattacken, som ägde rum i Kolmårdens djurpark den 17 juni 2012, har kommit eller hur lång tid han tror det kommer att ta. Samtidigt är han mån om att förklara varför dödsolyckan tar så lång tid att utreda.

– Det går inte att jämföra med till exempel en mordutredning, där du behöver ha svar på frågorna: Hur har någon dött? Vem har haft ihjäl personen? Även om straffen för mord är väldigt stränga så är de ur juridisk synpunkt inte så komplicerade, säger Andersson.

Miljö- och arbetsmiljöbrott är betydligt mer svårutredda, både juridiskt och utredningstekniskt sett.

– Vi måste ta hänsyn till den bakomliggande lagstiftningen, till exempel ramlagar i miljöbalken och i arbetsmiljölagen plus att vi har förordningar och en massa föreskrifter som påverkar ansvarsbiten, säger Andersson och framhåller att det också finns regler om vad som är tillåtet och inte. Och här finns det undantag och undantag från undantagen, fortsätter han.

Trots att alla arbetsmiljöbrott är krångliga så finns det oftast fasta utredningsrutiner att följa. Men i Kolmårdenfallet är det mesta nytt. Ingen annan människa har ju dödats av vargar på jobbet.

– Det gör att vi måste göra om och pröva lite nytt och då tar det ytterligare tid, fortsätter Jan-Olof Andersson.

Lika invecklat är det när det kommer till själva händelseförloppet då det inte finns några vittnen till dödsolyckan i varghägnet. Jan-Olof Andersson ger exempel på det gytter av frågor som han måste ha svar på innan han ens kan börja fundera på att delge någon en brottsmisstanke och väcka åtal när det gäller arbetsmiljöbrott.

– Jag måste få svar på frågorna hur och varför personen dött, finns det några brister, vem är i så fall ansvarig, har man brutit mot några föreskrifter, eller finns det inga föreskrifter, har man varit oaktsam, finns det en arbetsbeskrivning och anställningsavtal, för att nämna något.

Men ofta ger svaren på varje fråga upphov till ytterligare frågor.

– Många gånger är det som att dansa jenka, man tar två steg framåt och ett bakåt.

Läs mer i onsdagens tidning.