Malvas egen "Wall of fame". Monika hittar sig själv som ung dansare bland alla foton från uppvisningar och tävlingar.
Monika Lejman föddes i Polen och kom till Sverige med sin familj som tvååring. I lokalen i Klockaretorpet där vi träffas har hon tillbringat åtskilliga timmar av sitt liv. Det var hennes mamma som startade dansföreningen Malwa, som lärt ut polsk folkdans i de här lokalerna sen 80-talet. Men inte bara polska barn lockades till dansen och föreningen. Många nationaliteter, barn från Chile, Iran och forna Jugoslavien bland andra var med i gruppen.
– Jag är lite stolt över att vi var pionjärer på den fronten. På den tiden var det ovanligt med så många olika kulturer i en grupp som samarbetade, säger Monica.
Träningen och det internationella utbytet blev alltmer seriöst med tiden. Mellan år 2000 och 2008 vann gruppen flera internationella tävlingar och det hölls också ett par internationella folkdansfestivaler i Norrköping med besökare från Baltikum, Ryssland och Ungern. Monika åkte varje sommar till Polen och skaffade sig en akademisk utbildning i polsk folkdans.
Hur fick ni så många här att vilja ägna sig åt just polsk folkdans?
– Om det finns eldsjälar och de visar sin passion så kommer det alltid finns de som vilja följa dem. Jag tror det var därför det kom så många, för de upptäckte hur passionerade vi var, säger Monika.
När hon själv var i 15-årsåldern bestämde hon sig för att dans var vad hon skulle ägna sig åt i livet. Som 20-åring lämnade hon Norrköping för att utbilda sig till danspedagog på Danshögskolan i Stockholm. Under lång tid pendlade hon mellan städerna för att undervisa barnen i Malwa, men när hon startade sin egen dansskola i Stockholm 2010 blev tiden för knapp. Andra höll igång verksamheten, men "storhetstiden" var över.
– Om jag ska vara ärlig så var föreningen på väg att dö ut förra året. Pandemin hade gjort att många försvann. Det var tufft för dansgruppen.
Lokalen i Klockaretorpet är fylld av polsk och rysk kultur och minnen från föreningens storhetstid.
I samma veva flyttade Monika tillbaka till Norrköping och kände direkt att hon måste rädda Malwa.
– Det blir lite som en nytändning både för mig och för de föräldrar som finns i dansgruppen och drar hit fler och fler barn. Gruppen växer igen och det är jättekul att se. Jag har sådana drömmar och mål för dem!
Monika kommer bredda lektionerna till att även innehålla andra typer av folkdans; rysk, italiensk, latinamerikansk till exempel. Det kan hända att hon smyger in lite zumba också, det är nämligen en annan av Monicas passioner. Sen 2013 jobbar hon som så kallad Zumba Education Specialist och reser runt i Skandinavien, Baltikum, Polen och även Mellan Östern och håller klasser.
– I Saudiarabien har zumba värsta boomen just nu. Det är kvinnornas möjlighet att verkligen släppa loss och vara sig själva.
Monika Lejman har kunnat fortsätta jobba som zumbainstruktör under pandemin genom att livestreama från lokalen i Norrköping. "Det har varit min räddning", säger hon.
Det är lätta att förstå hur Monika med sin färgstarka personlighet kan få en träningssal att koka. Men när pandemin bröt ut blev både hon och branschen tvungen att göra en omställning.
– Det blev lite panik där. Det går ju ut på att träffas fysiskt, hur gör vi för att överleva?
Räddningen stavas digitalt, och de senaste två åren har Monika kört sina klasser livestreamade via zoom eller träningsappen Kvix. Även om hon ser fram emot att ge sig ut på resor igen och träffas på riktigt kommer hon att fortsätta med det digitala.
– Det är här för att stanna, folk är vana vid att kunna träna när de vill från sina hem.