Kristdemokraterna funderar på att byta namn. Av de tre partier som har ”demokraterna” i sina namn går det solklart sämst för de Kristna demokraterna. De Svenska demokraterna är bara något bättre. Å andra sidan är SD rookies i riksdagen och därmed vinnare per definition. De Sociala demokraterna är Sveriges största parti; om än på stadig nedgång sedan ett par decennier.
Inom KD misstänks nu att det är just ledet ”Krist” i partinamnet som skrämmer väljarna på flykt. KD är inne på sitt tredje partinamn. Gemensamt för alla partibeteckningar är att de haft något med Kristendomen att göra. Kristen Demokratisk Samling blev Kristdemokratiska Samhällspartiet innan partiet 1996 bytte namn till Kristdemokraterna.
Nu läggs radikala förslag om att lägga Kristus på hyllan. I partistyrelsen finns ledamöter som anser att Familjepartiet vore ett bättre namn på Hägglunds tappra lilla skara.
Partinamnsbyten är inte direkt ovanliga i svensk politik. Vänsterpartiet innehar rekordet. Ohlys parti är inne på sitt fjärde namn. I tidernas begynnelse hette partiet Sveriges Socialdemokratiska Vänsterparti. Under lång tid lystrade vänstern till namnet Sveriges Kommunistiska parti – SKP. Sedan blev det VPK som 1990 omvandlades till Vänsterpartiet kort och gott.
Moderaternas partinamnshistoria är brokig och något svårgenomtränglig. För enkelhetens skull kan vi säga att M har uppträtt under tre och en halv partibeteckning. Allmänna Valmansförbundet blev Högerpartiet som blev Moderaterna. På senare tid har ordet ”Nya” lagts till framför Moderaterna.
Centerpartiet skiftade för länge sedan namn då de lät partibeteckningen Bondeförbundet gå till historien. Övriga partier har i stort sett hållit fast vid sina partinamn. Miljöpartiet har hängt på orden ”De gröna” på sitt namn. S kallar sig sedan lång tid tillbaka för Socialdemokraterna. Det ursprungliga Sveriges Socialdemokratiska Arbetareparti används numera endast vid jubileer och minneshögtider. Folkpartiet har en lång historia bakåt i svenska parlament. De olika partigrupperna har framträtt under en lång rad olika namn. Men när partiet väl blir ett parti på riktigt så är det just under beteckningen Folkpartiet som man träder fram.
Partinamn är känsliga varumärken. I ett alltmer sekulariserat och kyrkoblygt samhälle kan det tänkas att ett Kristet partinamn inte är det mest ultimata. Centerpartiet kan tyckas lätt profillöst i en politisk miljö där i stort sett alla är i mitten. Vänsterpartiet är inte så lyckat i ett samhälle där Högerpartiet sedan länge är avvecklat. Folkpartiet är ett väl diffust partinamn. Alla är ju ”Folk”. Ändå har Folkpartiet bara runt sju procent av folket med sig. Socialdemokraterna är ett varumärke som har uppenbart svårt att knyta an på det sätt som gällde förr. Det finns en risk att Socialdemokraterna alltmer kommer att förknippas med förluster och svunnen storhet. Dessutom har partinamnsledet ”demokraterna” numera utsatts för konkurrens av både kristna och nationalister.
Lek med tanken att de flesta partier bestämde sig för att det nu var dags att byta till partibeteckningar som bättre speglade vad de står för - tycks vilja stå för - här och nu. Miljöpartiet har ingen anledning att byta namn. I alla stora undersökningar som gjorts så visar det sig att de har högst trovärdighet av alla partier just i klimat- och miljöfrågor. På alla övriga samhällsområden har MP knappt mätbara värden. Sverigedemokraterna seglar just nu på en uppvind. Förvisso kan jag tänka mig ett antal partinamn som bättre beskriver partiets själ. Men som sagt; SD har det bra som de har det. Ett lätt respektlöst och klacksparksaktigt förslag till nya namn på de övriga riksdagspartierna skulle kunna se ut så här:
Moderaterna blir Nygamla Socialmoderaterna.
Centerpartiet blir Storstadspartiet
KD blir Seniorpartiet
Vänsterpartiet blir Sanningspartiet
Socialdemokraterna blir Välfärdspartiet
Folkpartiet blir Kravpartiet