"Dags att bryta tystnaden"

I Norrköping pågår ett arbete för att minska barns exponering för farliga kemikalier. Ett område är förskolan eftersom små barn är extra känsliga.

Föreläsning. Ethel Forsberg menar att lagstiftningen måste skärpas på kemikalieområdet så att industrin blir tvingade att berätta vilka ämnen deras produkter innehåller.

Föreläsning. Ethel Forsberg menar att lagstiftningen måste skärpas på kemikalieområdet så att industrin blir tvingade att berätta vilka ämnen deras produkter innehåller.

Foto: Robert Svensson

NORRKÖPING2014-10-17 14:04

– Rent generellt kan man säga att förskolan speglar det samhälle vi har och i samhället har vi ju kemikalier i det mesta vi har omkring oss tyvärr, men ambitionen från kommunen är ju att vi ska bli bättre. Vi vill att barnen ska vara mindre utsatta. Förskolan ska vara en säkrare miljö, säger Eva Lindahl, miljöcontroller på Norrköpings kommun.

Hon berättar att miljöfrågan tidigare mest handlade om utsläpp i luft och vatten, men inte så mycket om alla de kemikalier som vi har i soffan, i tandkrämen och så vidare. Vad alla de kemikalierna sammantaget gör med oss är enligt Eva Lindahl svårt att svara på även om man vet att många enskilda ämnen var för sig kan orsaka skador såsom exempelvis cancer, allergi och hormonstörningar.

– Vi är alla utsatta för ett jätteexperiment och vi vet inte vart det leder. Däremot kan man väl säga att det alltid är klokt att vara försiktig och det är det vi ska försöka vara bättre på att vara.

Kommunen har därför tagit fram ett åtgärdsprogram med generella åtgärder som förskolorna kan använda sig av. I tisdags anordnades en föreläsning i ämnet. Ett 70-tal kommunanställda inom främst förskolan kom för att lyssna på Kemikalieinspektionens tidigare generaldirektör Ethel Forsberg och hennes föreläsning om barns utsatthet för skadliga ämnen i sin vardagsmiljö.

– 1962 kom Rachel Carsons bok "Tyst vår". Nu har vi en ny tystnad som måste brytas, säger Ethel Forsberg och menar att industrin inte ska få lov att vara tysta när det gäller vilka ämnen som ingår i deras produkter.

Hon förklarar att lagstiftningen idag är uppbyggd på ett sådant sätt att för att kunna förbjuda farliga ämnen måste det bevisas att det är farligt. För att kunna göra det måste forskning bedrivas på varje enskilt ämne var för sig, vilket ofta både är resurskrävande och tar mycket lång tid. Under tiden hinner en mängd nya potentiellt farliga ämnen komma ut på marknaden.

– Jag kan få känslan av att hela tiden springa efter bussen utan att hinna ikapp. Nu är jag inte dystert lagd. Om jag vore det skulle det vara lätt att känna att loppet är kört.

Ethel Forsberg menar att det finns ett stort engagemang runtom i landet för att göra något åt saken och hon brukar nämna Sundbyberg som ett positivt exempel.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om