Då Kanontorget var en samlingspunkt
Foto:
Vi drar oss framåt i tiden. och märker att Norrköping bygger sitt gasverk och ger staden ljus. Intill Hamnbron bildades också kvarnrörelse och huset det hände i nämner vi ännu Andreas Kvarn. Saltängen blev kolgårdarnas riket, beläget nära hamnen där också import - och exportföretag samt brädgårdar och snickerier etablerade. Skeppsmäklare och skeppshandel. Mycket företagande med gamla anor finns än i dag. Det gäller främst sjöfartsanknuten verksamhet. Till allt det stora växte också upp småföretag i skilda branscher. Ungdomar från de barnrika familjerna i Saltängens stora bostadsbestånd hade inte så svårt att får jobb efter skolan. En del ynglingar fick sitt första jobb i dasslocksfabriken hörnet Slottsgränd-Slottsgatan. Flickor gick till regnklädesfabriken Vargens stora fabrik. För många var schasjobb första inskolning i arbetslivet..Det stolta stråket
I historien är Saltängens blandade näringsliv inte så särskilt framhållet. Trots att företagandet gav tusentals arbetstillfällen och lämnade god försörjning till en stor stadsdel. Slottsgatan torde ha varit stans längsta bostadsgata. Den hade genomsikt från Matteus kyrka till strömkröken. Något att stoltsera med. Den svarade mot det stora transportbehovet. Skärningspunkten för gatorna, Kanontorget - var något av samlingspunkt för besök till kiosk, pissoar och t o m lekplats. Hamnkällarens besökare passerade också här. Så här långt tycks det väl ha varit ungefär som i andra stadsdelar med blandat innehåll. Många levde där med tillfredsställelse.Varför ryktet?
Men varför har Saltängen sedan 100 år dåligt rykte? Man kan ju se i littteraturens värld att de skapade berättelserna spred breda fördomar i flera avseenden. " Inte var det väl något fel med folk som bodde på Norr, men det var ändå mest fabriksarbetare. Saltängens var ännu sämre", skriver en författare. Denna stadsdel med mest arbetare hade dåligt rykte som tillhåll för alkoholister, lösdriverskor och småtjuvar", skriver en annan. Och en så här: "... och de bodde i ruckel och ringlande gränder". Redan Albert Engström som bodde på Slottsgatan under 1880-talet hade insyn i "smutsiga gränder och illaluktande gårdare mörka prång"". Bland folket skaffade han förebilder för sina figurer "Gårbotten" och "Kolingen".Orättfärdigt
Rykterna har följt med den här litteraturen in i modern tid. Eftermålet är orättfärdigt och fel. Det var ju inte så olyckligt att alla socialt utslagna hamnade kring Slottsgatan på Saltängen. Gator och kvarter på Saltängen följer samma rutnät som i hela stan. Mönsret drogs upp 1641 av Olof Hansson Örnehufvud. Det fanns inga ringlande gränder men väl en gata som gick diagonalt genom ett kvarter. Det var Slottsgränden, där hertig Johan på sin tid tänkte att hans paradgata skulle anläggas. På den tiden stod högadeln i kö för att få hus på Saltängen Men allt det storvulvna rann ut i sanden. På det gamla rutnätet växte det upp ett vanligt folkligt Saltängen med Slottsgatan genom alltsammans. Skamligt
På västra Saltängen är de gamla inre bostadskvarteren helt borta. Där återanvänder Staten marken för sina verk sedan 1975. Genom verksbyggnaderna är Slottsgatan gågata. Östra Saltängen är i ett jämerligt bedrövligt tillstånd. Det tycks trögt med ideer för att återanvända marken efter de gamla, stora bostadsområderna. Det är fulare än någonsin. Sedan decennier råder ett skamligt förvaltningssätt.
Så jobbar vi med nyheter