Då hade Posten söndagsöppet
Foto: Fotograf saknas!
Den 20 februari 1636 bestämde regeringen hur posten i landet skulle organiseras med posthemman på var tredje mil på allmänna vägar. Bönderna skulle med hjälp av två drängar föra posten vidare till nästa hemman och högst två timmar per mil fick det ta. Dessa löpande postbud ersattes 1646 på den stora landsvägen Stockholm -Halmstad med ryttare.
På de viktigare orterna upprättades postkontor och postförvaltaren var ortens medelpunkt. Han visste inte endast de lokala nyheterna utan även allmänna angelägenheter, som stod att läsa i Ordinari Post Tijdender, som kom varje vecka och gavs ut första gången 1645.
1688 fanns det postkontor i alla Sveriges städer samt några större orter. Sverge var en stormakt då Postverket byggdes upp på 1600-talet och det var viktigt att posten fungerade säkert.
<b>Söndagsöppet</b>
Hur var det på ett postkontor? Enligt 1707-års poststadga skulle ett privatbrev lämnas in 2-3 timmar före postens avgång. Kontoret skulle hållas öppet kl 8-12 på förmiddagen och kl 14-19 på eftermiddagen. På söndagar hade man stängt de tider då gudstjänst hölls. Det stod också att postmästaren skulle ha "Timmeklåcka eller åthminstone Timmesteen eller Timmeglas, så att han må weta rätta tijden till Postens affärdning, samt derefter wid Postens ankomst och afgång teckna rätta tijmmen i det nogaste".
Alla brev som mottogs karterades, man skrev namn och adress i en så kallad brevkarta. Den följde med säcken och var ställd till "Kungliga Postkontoret" på adressorten. När säcken kom fram granskades breven mot kartan, sedan hängdes kartan upp i postkontorets förstuga så att folk kunde gå dit och se om det fanns brev att hämta. Flera kartor kunde hänga uppe samtidigt. När de blev för många fördes namnen över på en ny brevkarta. De som inte hämtade sin post hamnade på den överblivna kartan.
Mycket förändrades när enhetsporto infördes 1855. Brevlådor sattes upp och folk kunde själv frankera sin post och lägga den i lådan och registreringen upphörde 1872.
<b>"Nykter och pålitlig"</b>
På landsbygden startades lantbrevbärarlinjer1874-77. Den som gav det lägsta anbudet antogs. Det skulle vara en man (de första kvinnorna anställdes 1917). För att bli antagen fanns dessa villkor: "Lantbrefbärare måste vara skrivkunnig och känd såsom ärlig, nykter, pålitlig och ordentlig, samt försedd med intyg, som utfärdats av fullt trovärdige män inom den kommun som sökanden tillhör samt prestbetyg". Detta system var kvar ända till 1925 för gående och 1931 för de åkande brevbärarna.
I ett kungligt brev från 1861 bestämdes att Postverket skulle anställa brevbärare i städer där det fanns behov av lokalbrevbäring och på orter där biträden fordrades för transporter.
Som brevbärare anställdes tjenlige och pålitlige personer och 1892 var åldersgränsen 1 år. För att vara reserv fick man inte vara över 23 år och för att bli extra inte över 25 år. 1855 var årslönen 500 kronor med ett åldererstillägg på 100 kr. I slutet av 1800-talet hade de högre lön än andra arbetargrupper och kunde deltaga i riksdagsval. Då gick gränsen för deltagande vid en årslön på 800 kronor.
Att få tjänst vid Postverket var statusfyllt. Brevbärarbiträdet skulle infinna sig varje morgon, vardag som söndag för att åta sig det arbete som eventuellt fanns ledigt. Om det inte fanns något arbete fick han gå hem igen utan att få betalt för den dagen. Aspiranter fick endast bära armbindel med emblem och uniformsmössa.
<b>Sanning som stämde</b>
För att komma vidare måste man i test visa att man kunde tyda skrivstil, återberätta en kortare text och svara på frågor om Sveriges geografi. För att bli extra ordinarie måste man kunna alla landets järnvägsstationer. Vid godkänt resultat fick man bära uniform och arbetade efter särskild tjänstgöringslista. Först som ordinarie var brevbäraren helt trygg med fast placering i ett distrikt. Att vara statstjänare gav ett underläge på arbetsmarknaden ty lönen och arbetsvillkor var inte förhandlingsbara de bestämdes av riksdagen. "Statens kaka är liten men säker" var en sanning som stämde.
Tiderna förändras och i dag är Posten och brevbäringen starkt hotade av internet. Dock kommer brevbäraren än idag till oss med ett och annat brev i reklamhögen, som tvingats på oss.
Det tog mer än 350 år att bygga upp Posten men nermonteringen går på nolltid. Skriv ett brev till någon, ett brev betyder så mycket.
Frimärkena, som gavs ut den 6 oktober, är avsedda för inrikes brev.
FAKTA: diverse litteratur från Postmuseum och andra böcker.
Så jobbar vi med nyheter