Teater Fenix med Ola Citron och Åsa Forsberg far vant omkring på gräsmattan vid Bråvalla med sina röda clownnäsor i vädret.
– Det är nästan exakt ett år sedan vi körde den här föreställningen första gången. Det har blivit 80-90 föreställningar efter det, berättar Åsa medan Ola drar några ackord på den lilla gitarren han bär på bröstet.
– Vi har spelat från Luxemburg till Nyköping, upplyser han.
Clownparet är även ett par privat och får förklara utmaningen med att spela clown.
– Det är en egen konstart som händer i stunden. Även om det finns ett manus är det ett samspel mellan publiken och oss clowner, menar Åsa.
– Att hitta enkelheten i uttrycket och skala bort det som inte behövs är utmaningen. Och sedan komma med en och annan överraskning är viktigt, fortsätter Ola.
Historien tar sin början framför ett 20-tal barn och ett antal vuxna. Den ene har alltid varit där, han har sina sysslor och dagliga rutiner. Det är bara vädret som förändras. Så dyker den andra clownen upp och tar plats, inget blir som förr. Det handlar mycket om musik, rörelse och nästan inga ord.
Först gillar inte clown nummer ett det påträngande sällskapet, men efter en stunds förvecklingar så saknar han till och med när nummer två försvinner. Utan att förstöra för mycket för framtida tittare så blir det i alla fall inget trist slut på den 40 minuter långa föreställningen.
Ett av de mer härliga skratten kommer från Maja Erlandsson, fyra år.
– Clownerna var bäst och roligast, säger hon efter att ha fått vara en del i en clownworkshop där det handlar om att till exempel gå som en riktig clown.
Något det förstås finns många varianter på.
Sommarlovsteater med Teater Fenix har spelats i Kättinge och nu på Bråvalla. Den fortsätter i Refvens grund, Folkparken, Guldringen (Navestad), Portenparken (Hageby) och Skärblacka.
– Vi är tacksamma att vi har fått de 59 000 kronorna från Norrköpings kommun så att vi kan göra detta i sommar. Det bästa med föreställningen är att vi kan spela den för dem som inte kan språket så bra. Det går bra att ta till sig historien ändå, säger Åsa Forsberg.