Alltså minnet av 11 september 1973, dagen då den demokratiskt valda regeringen Allende störtades med våld och blod, och generalen Pinochets diktatur trädde till för nära nog 17 år framåt.
Många chilenare, särskilt då politiskt aktiva, flydde landet - och ganska många till Sverige, och inte minst då till Norrköping.
Stockholm, Norrtälje, Finspång har TV-teamet redan hunnit besöka. De intervjuade har varit i åldrarna 16-83 år, och bland dem då förstås många födda och uppväxta i Sverige. Ett antal har också gift sig svenskt.
Har en klar bildVårt samtal förs via tolk, i form av Norrköpingsprofilen Roberto Gonzalez Cabezas. Han kom själv till Sverige år 1977, 22 år gammal. Större delen av hans familj var då redan här. Ändå tyckte han det var svårt att lämna Chile.
Luis Flores Cabezas säger, att även de yngre verkar ha en ganska så klar bild av det som hände i Chile den gången. "Det gamla landet" är inte glömt.
- Många kan också säga, att de på sätt och vis skulle vilja flytta till Chile. Men de har inga förutsättningar där. Det liv som de byggt upp, det har de i Sverige. Men många har besökt Chile, och de är inte helt okunniga om vad som har hänt där.
Bland Norrköpings äldre chilenare finns det de, som i och för sig gärna skulle flytta tillbaka.
- Men i Chile skulle vara det mycket sämre för dem med tryggheten, och med en sjukvård som inte riktigt fungerar. Så de allra flesta stannar i Sverige.
De riktigt småEn del av den här TV-dokumentären ägnas åt de riktigt små, åt chilensk-svenska barn i tre till sexårsåldern. Roberto har haft dockteater med dem, och det har då pratats på både spanska och svenska.
Och nästa år infaller alltså 40-årsminnet av de tragiska händelserna.
- Det måste uppmärksammas, säger Roberto. Lasse Stjernkvist, som vi intervjuat, sa också att det absolut skulle uppmärksammas. Men det ska inte vara någon stor show, det tycker i varje fall inte jag. Utan något enkelt arrangemang som talar om, att idag minns vi detta.
Hur har då Norrköpings "chilenare" det med sin spanska, hur står det till där i de yngre årgångarna? På detta blir det Roberto som svarar, hemspråkslärare som han sedan många år är.
- Det är helt tillfredsställande, de kan kommunicera. För övrigt var min son en av dem som intervjuades, och jag tycker han klarade det ganska bra...
Ett vackert landLuis Flores Cabezas säger sig ha imponerats av, att såpass många svenskar talar spanska så bra som de gör. Och vad tycker han då om landet, detta Sverige som han nu första gången besöker?
- Ett vackert land, säger han. Ett vackert land...
Någon kanske undrar, om det möjligen kan finnas någon släktskap mellan Luis och Robert, Cabezas heter de ju båda två.
Och jodå, det finns det allt, Luis råkar vara Robertos morbror.
Så det passade ju väldigt bra, att det blev just Roberto som anlitades här i Sverige.
