Neill Blomkamp är mannen som gjorde kritiker- och publikhyllade ”District 9”. Det var en science fiction film om framtiden och utomjordingar med en annorlunda twist. Utomjordingarna hade blivit diskriminerade och undanskyfflade till kåkstäder i Sydafrika. Kritiken mot apartheid var sofistikerad och originell. ”District 9” byggdes upp väldigt skickligt, karaktärspresentationerna föll precis rätt och historien avtäcktes i rätt takt. Dessutom hade filmen en härlig dos av humor mitt i allt missär och oro.
Nu är Blomkamp tillbaka med ännu en dystopisk berättelse om framtiden. Det är 2100-talet och jorden har förvandlats till en fattig slum. De mest privilegierade har skapat en egen liten tillflykt kallad Elysium. Där bor de i ett paradis fritt från brott eller sjukdomar. Speciella sängar botar människor från alla krämpor, allvarliga såväl som triviala. Denna värld är strikt kontrollerat och de flesta som ska ta sig in välkomnas med missiler och deportering.
Matt Damon spelar Max Da Costa, en fattig jordling som nöjt sig med det lilla. Sedan barnsben har han drömt om att bosätta sig på Elysium. En dag på fabriksjobbet blir han utsatt för extrem strålning och får veta att han har fem dagar kvar att leva. Målet blir att ta sig till Elysium för att använda en sjukhussäng. Planerna förändras däremot när saker inte går precis som det är tänkt.
Det finns en liten tillstymmelse till satirisk humor i början för att sedan försvinna. Regissören försöker säga något viktigt med sin film för att sedan fastna för mycket i actionsekvenserna. Såklart går det att blanda action och budskap men det är en balansgång. En som Blomkamp inte lyckats med den här gången.
Ett annat problem är att de logiska missarna är lite väl många. Slutet förvandlas till överromantiskt dravel helt frigjort från förnuft. Överlag skönjs en känsla att filmen började med en inriktning och sen tänkte filmteamet ’eh, strunt i det, vi behöver lite explosioner’. Karaktärerna är också generellt endimensionella. Det blir inte bättre av att Jodie Foster gör en av sina svagaste prestationer, där hon parodierar istället för att skådespela. ”Elysium” är en mycket medioker film som inte har något mervärde att komma med. Klasskamp har sällan varit så tråkigt. ”Elysium” är ingen ”District 9”.