Motiveringen jag gav till mitt agerande när läraren i salen muntert undrade ’varför?’ känns lika glasklar idag som den antagligen gjorde då. "Man bröt väl en trend" sade jag utan egentlig tanke och utan insikt om vikten i det jag precis hade sagt. "BRA!" utbrast hon, med en oförstående Jakob Sindahl framför sig. "Bryt dina trender!".
Jag har en god vän som heter Mikael. Mikael äter inte mackor. Han äter varken mackor till frukost, mellanmål eller till kvällen. Gång på gång kommer samtalsämnet upp om varför denna Mikael inte äter någonting så enormt vanligt som mackor. Basföda för oss andra. Även om det kan verka som en petitess, i allra högsta grad, är det någonting som sätter sin prägel på Mikael och de vilda diskussionerna över lunchbordet i skolan.
När vi satte oss ned inför det senaste mötet på redaktionen bjöds det på en ny mangojuice, som avbrott från apelsinjuicens gråa tristess. Medan ironiska skämt går kors och tvärs genom mötesrummet stannar orden "det är de små revolutionerna som betyder mest" kvar i huvudet.
För även om man inte äter mackor, avskyr tomat, måste gå över tröskeln minst tre gånger, eller har en speciell plats på pendeln så är det avarter som är livsviktiga. Åtminstone för en själv. Självklart är det världsligt att det finns mangojuice på bordet i mötesrummet och att Mikael inte äter mackor. Det är dock lika världsligt som det är speciellt. I den färglösa vardagen vi lever i, med tentor och minusgrader, måste man sätta färgklickar på tillvaron. Man måste värdesätta och dyrka de små sakerna i tiden; vare sig det är en diskussion om mackätning, ett byte av plats i skolsalen eller en ny smak på fikajuicen så hindrar de små komponenterna oss från att flyta ut i det stora hela.
Jakob Sindahl