Stig Jäderberg turnerar med olika shower i samma koncept: storytelling-livedokumentär-konsert. På onsdagskvällen var det progressiv rock och han bjöd på covers av Pink Floyd, Jethro tull och Genesis med flera.
Mats Ahlberg och PG Granroth har lyssnat på progg så länge de kan minnas. Det är dock första gången de är på en livedokumentär.
Vad ser ni mest fram emot att höra?
– Allt egentligen, men jag är ju uppvuxen med Genesis och Pink Floyd, säger Mats Ahlberg.
– Det ska bli väldigt kul, säger PG Granroth.
Ingegerd Glimsjö och Annelie Lindström har sett Stig Jäderbergs förra show på Hallarna i våras och blev positivt överraskade.
– Vi trodde att det skulle bli livemusik och dans men det här var något helt annat. Det är ett väldigt trevligt koncept, säger Ingegerd Glimsjö.
– Det var så roligt för man lärde sig så mycket om personerna bakom musiken och tidseran. När vi gick därifrån kände vi bara ”wow”, säger Annelie Lindström.
Stig Jäderberg började sin musikkarriär som basist, längst bak på scenen. Han har alltid älskat musiklitteratur och har samlat på sig anekdoter om människorna bakom låtarna.
– Jag gillar själv när folk planterar låtarna i ett sammanhang, mer än att bara lira dem. Så småningom började jag fronta bandet och märkte att publiken ville ha mer av mellansnacket, berättar han.
Han började bygga ut berättandet och hade till slut sitt eget koncept. Showen är en mix av föreläsning, quiz och konsert.
Susanne Karlsson, Peter Karlsson och Hans Gehlin har inte stenkoll på vad kvällen har i sitt sköte – mer än att de ska få njuta av sin favoritgenre såklart.
– Det här blir spännande, säger Susanne Karlsson.
Senaste gången Stig Jäderberg spelade i Norrköping var förra hösten med föreställningen Musikrörelsen – den svenska proggen.
– Det kändes väldigt speciellt att komma med den då, under den diskussion som var kring kulturen i stan. Det kändes rätt bra, som ett slags finger i luften eller någonting, säger Stig Jäderberg.
En fot börjar direkt stampa när musiken startar och huvuden nickar i takt. Stig Jäderberg spelar ett intro och publiken ropar genast ”Pink Floyd”. Det här är en show för de frälsta – och de älskar det.