– Vi var 35-40 stycken för inte länge sedan, men nu är vi runt 24. Jag kan räkna upp hur många som helst som gått bort de senaste åren, säger ordförande Leif Isebäck.
Det är torsdagsförmiddag och spelarna börja trilla in i lokalen som sällskapet lånar i Åby. Alla är pensionärer, men åldrarna varierar. Leif Isebäck poängterar att alla är välkomna att spela, var de än bor och hur gamla de är. Här finns spelare från Finspång och ända bortifrån Sörmland.
– Vi säger inte nej till någon. De som är daglediga är också välkomna, och gärna yngre, säger Leif Isebäck som själv är 75 år.
Vill ha nya spelareHan har själv besökt pensionärsverksamheten på Åbyknuten för att försöka rekrytera nya medlemmar, och några nya har tillkommit. Bridgesällskapet har även ordnat med bridgekurser, men det har inte resulterat i någon rusning. De flesta spelarna har varit med länge, och många är riktiga bridgefantaster. Irene Lind spelar bridge sammanlagt tio gånger i veckan. Hon berättar att trots att spelet pågår i tystnad så är den sociala gemenskapen en väsentlig del av träffarna.
– Men när vi spelat färdigt så pratar vi med varandra, säger Irene Lind som tror att många yngre väljer bort bridge eftersom de inte vill sitta stilla i flera timmar.
Varje träff i sällskapet innebär mycket bridge, tre timmar varje gång.
Anita Larsson spelar tre gånger i veckan, men hennes engagemang är stort. Hon berättar om bridgesällskapets utmaning.
– Medelåldern blir allt högre. Ordnar vi kurser så är besökarna 65+ och det är vi tacksamma för. Men vi vill ha in yngre, säger Anita Larsson.
Hon uppmuntrar de som är lite nyfikna att komma på besök.
– Ta med en kompis och kom hit och titta. Man måste testa, säger Anita Larsson.
Hennes egna barn spelar inte bridge. Ännu. Men hon hoppas att hennes yngste son ska följa med och spela.
Läs mer i lördagens Folkbladet.