Bortaplan men ändå som hemma
Igår förgyllde de Norrköping med jubileumskonserten. Men två timmar före var de lika avspända som alltid. Ett tjuvnyp här och där när de ställde upp för fotografering tillsammans med fansen. Och leenden fanns ständigt runt hörnet.- Vi spelar på bortaplan men allt känns som hemma, säger Per Gessle.
Nej, det är jobb som gäller. Är det inte inbokade intervjuer så finns det annat arbete som han själv vill göra.
Det är bara två timmar kvar innan de ska upp på scen. Men det är lång tid.
- Kom igen om en timme så ska du få se oss laddade, skrattar Micke "Syd" Andersson.
Som en lek
De smågruffar, viskar i varandras öron och ler underförstått. Att de har roligt tillsammans är solklart.
- Visst är det lite lekfullt, men jobbet på scen måste ju vara bra. Trots att vi är så avslappnade tillsammans blir framgången också ett krav att vi måste ge publiken det de vill ha. Men till skillnad från andra band har vi inte svårt att rida vidare på framgångarna och fortsätta ha kul, förklarar Per Gessle.
Han har just suttit på en intervju för SVT men tycks ha hur mycket tid som helst. Inte bara för fans utan även för journalister.
Det är första gången han är på idrottsplatsen. Men ler stolt över att ha hittat lite grönt gräs att gå på.
- Det kändes fint att promenera på. Gräset blir kanske inte det finaste efter vår konsert, men kul ändå att vi får spela på en fotbollsplan för det är det inte alla som får, ler han.
Någonstans på arenan finns familjen, sonen. De är ett skönt stöd att ha med.
Ingen nostalgitripp
Idén med en nostalgitripp är inte något som tilltalar Per Gessle. Därför är han nöjd med att 25-års jubileet innehåller både nya och äldre låtar.
- Men visst har jag svårt att förstå hur någon som är 18 år idag kan gilla det som jag skrev som 18-åring. Men det kanske är något tidlöst över oss, funderar han och jämför med andra band på 80-talet som sedan lång tid blivit pinsamma.
- Vi var nog konventionella från början och hade kraften att följa upp framgången. Men den största medaljen vi kan få är att vi fortfarande är aktuella. Men visst är vi så oändligt mycket bättre idag än vad vi var från början, skrattar han.
För att ladda upp rösten dricker han en ingefärsdryck. Det hjälper honom kanske över de lite svårare höga tonerna i låten Billy.
- Den är alltid lite svår. Men annars är allt lika kul att spela. Jag har aldrig upplevt att det varit jobbigt med Gyllene Tider. Aldrig drabbats av prestationsångest över framgångarna, som det annars lätt kan bli när det går bra. Framgångarna har istället spårrat mig.
Han glider in på ett sidospår. På hans tid fanns det bara en kanal. Han skrattar åt hur gammal han egentligen är. Men även på nära håll formligen sprudlar han av liv och energi. Inte den minsta nervositet skymtar fram. Kanske han tar en lite tur på den lilla gräsplätten, eller lite mer ingefärsdryck. Snart är det hans tur att möta en fullsatt idrottspark. Jag frågar hur det känns, det måste ju kännas helt otroligt att titta ut över massorna. Men som svar bara ler han.
- När man är mitt i det så är det nog svårt att inse, men efteråt kommer jag nog att förstå hur stort det här är. Nu ska vi bara upp och spela och ha kul.
- Det här är en fantastisk resa som står sig, avslutar han.
Så jobbar vi med nyheter