"Borta med vinden" på Odéon
Då, kring år 1940, var detta den största filmsuccé världen någonsin upplevt.Än i dag ligger den högt upp på tidernas topplistor, alltjämt är den en klassiker. Här i Sverige uppges den ha setts av två miljoner biobesökare.Borta med vinden, alltså! Margaret Mitchells roman från det amerikanska inbördeskriget, med Scarlet O´Haras (bara namnet...) sorgesamma kärlekssaga.
Odéons foajé fylldes den gången med anspelningar på storfilmen. Clark Gable, Vivien Leigh... och däremellan en skymt av miljön i det gamla biografpalatset, förmedlad av den lilla spegeln.
Foto: Fotograf saknas!
En oerhört omtalad film var det ju; annonserad långt i förväg, och utsåld vid premiären måndagen den 8 december 1941.
?Kommer ej att visas annat än till förhöjda priser under minst ett år?, upplystes det om i annonsen. Men så var den ju på flera sätt extraordinär.
Unikt lång, hela fyra timmar; därtill den första riktigt stora färgfilmen. Premiären blev också något av en fest.
I Östergötlands Folkblads recension berättas om, hur framför allt den kvinnliga delen av publiken ?skrudat sig i näst bästa högtidsblåsan?. Det rådde ?en alldeles särskild stämning? i Odéons hallar och trappor strax före klockan sju denna afton.
Direktör Andersson hade, får vi vidare veta, placerat ut extra klädhängare med tillhörande rockvaktmästare. I salongen gick töser från Röda korset runt och sålde program.
Och så började filmen, den med så stor spänning emotsedda.
?Borta med vinden? fick en klart fördelaktig recension i Östergötlands Folkblad. Valet av Vivien Leigh till Scarlet O´Haras ?stora och krävande roll? var enligt signaturen Rayo ?ett mästerstycke?. Men hela rollistan var lika fulländat sammansatt ? och Leslie Howard, han hade här en av sina största roller.
Rayo resonerade också kring detta med färgfilm. Som inte var helt obekant; inspelningstekniken fanns, vad som hämmade var snarare att inte så många biografsalonger hade kapaciteten att visa film i färg. Det skulle också dröja in på 50-talet, innan färgfilmen slog igenom på bred front.
?Inför eftervärlden? ? skrev nu Rayo ? ?blir det förresten med all sannolikhet just färgen i Borta med vinden, som kommer att ställa den på dess plats i filmhistorien. Det har ju sedan länge stått klart för filmproducenterna att färgen måste ges en aktiv roll för att ha något berättigande...
Men frånsett sporadiska insatser har ingen film före Borta med vinden gjort färgen icke blott berättigad, utan i många avsnitt oumbärlig som konstnärligt uttrycksmedel?.
Ett genombrott för färgen, alltså. Rayos enda invändning var, att filmen med fördel kunde ha koncentrerats något. Delar av den var mer litteratur än film, och tre timmar hade räckt. Men han summerade, att det hade blivit en av ?de absolut sevärda filmerna?.
Varje kväll klockan sju visade nu Odéon på Trädgårdsgatan ?Borta med vinden?, och det i sex veckor framåt. Samtidigt som det också var full fart på alla de andra biograferna i staden.
På Grand kunde man se Sture Lagerwall i Lasse-Maja, på Aveny återfanns Alice ?Babs? Nilsson och Karl-Arne Holmsten i ?Magistrarna på sommarlov?. Och på Röda kvarn, där gick ?Flickan hela dan? med Judy Garland.
På Saga visades, som det så sant utsades i annonsen, ?en storfilm i ordets alla bemärkelser? ? ?Ringaren i Notre Dame? med Charles Laughton.
Vi noterar, att man även efter ?Borta med vinden? fortsatte med färgfilm på Odéon. ?En natt i Rio? hette efterföljaren.
Redan nämnde direktör Andersson var en profil i Norrköping. Faktiskt hade han några dagar tidigare fyllt 60, och då i Östergötlands Folkblad omskrivits som stadens nöjespappa under en lång följd av år.
Född i Östra Ryd hade Otto Andersson kring sekelskiftet flyttat till Norrköping och då först arbetat som eldare och reparatör vid det dåvarande lasarettet.
Men 1910 sadlade han om helt och satsade på den nya filmbranschen. Han övertog Maxim högt uppe på Slottsgatan, för att sedan år 1915 växla över till London på Kungsgatan.
Tre år senare öppnade han Biografpalatset (Rialto) uppe i S:t Persgatans backe. Biografen Kronan hann han också med.
Vid den här aktuella tidpunkten hade Otto Andersson både Odéon och Röda Kvarn, han var stadens oomstridde biokung.
Och helt följdriktigt var det då också han, som tog ?Borta med vinden? ? filmernas film ? till Norrköping.
Så jobbar vi med nyheter