Bollades hit och dit

Anmälan har gjorts av mamman, som beskriver hur sonen hamnat mellan stolarna. Den här artikeln bygger på anmälan samt på utredningen från kommunen, som IVO begärt in.

Olle, som vi här kallar honom, dras sedan tonåren med blandmissbruk. I somras gjorde polisen LVM-anmälan, om vård av missbrukare. Olle hade injicerat heroin, och på senare tid försämrats fysiskt allt mer som följd av sitt missbruk.

Till den utredning som överenskommits infann sig Olle aldrig. I stället hoppade han, sannolikt under MVPD-påverkan, från en balkong på tredje våningen. Han bröt då ett ben och fick armbågen krossad.

På Vrinnevisjukhuset behövde han sedan, säng- och rullstolsbunden, ständig hjälp. Mot smärtorna fick han morfin. Men han stal också läkemedel från andra patienter och drack handsprit. Platsen han erbjöds på beroendekliniken vägrade han att ta.

Läkarens bedömning var att Olle – med morfinordinationen i förening med det tidigare missbruket – behövde vård på behandlingshem. Sedan läkaren gjort LVM-anmälan fick socialförvaltningen också in Olle på ett hem, där man dock inte ansåg honom höra hemma.

Socialförvaltningen beslöt, att Olle skulle flyttas – till ett vandrarhem! Där blev han, enligt mamman, sittande två dygn utan personal och utan pengar till mat. Och utan hjälp med medicineringen varannan timme, som vårdcentralen avsade sig ansvaret för. Läkaren där hävdade i stället, att Olle var kommunens ansvar.

I september flyttades Olle till Grändens härbärge för hemlösa mitt i stan. Han skulle då på egen hand – sittande i rullstol, och med armbågen krossad – tre gånger om dagen ta sig ut till Cityhälsan Norrs vårdcentral på Sandbyhov, för att där få sin medicin. Men efter några dagar stoppade läkaren all medicin, för Olle hade överdoserat.

Socialförvaltningen hävdade nu, att Olle inte var dess ansvar. Läkaren på Vrinnevisjukhuset hade gjort fel, när han några månader tidigare kontaktat förvaltningen. I stället borde han ha överlämnat ärendet till Cityhälsan Norr.

Under tiden, som sonen befann sig i ingenmanslan mellan stolarna, letade Olles vid det här laget förtvivlade mamma rätt på ett behandlingshem, som kunde ta emot sonen omgående. Men av detta blev inget, eftersom socialförvaltningen fortsatt hävdade att Olle var ett fall för sjukvården.

Det hela hade, enligt mamman, blivit till en moment 22-situation.

IVO kräver nu att socialnämnden ser till, att Olle får den hjälp och vård han behöver. Och när den enskilde – som här – behöver insatser från både socialtjänsten och hälso- och sjukvården, då ska en individuell vårdplan upprättas.