Knivberga gård ligger ett stenkast från festivalområdet och har de stora scenerna vända mot sig.
– Förra året satt vi i trädgården och lyssnade, det var lagom hög ljudnivå. Scenerna syns härifrån så man kan sitta här och titta om man inte orkar ta sig till festivalområdet, säger Lasse Karlsson, boende i Knivberga.
Lasse Karlsson tycker att det är värre med det överblivna skräpet från festivalen.
– Skräpet som lämnas kvar blåser iväg från campingen. Förra året hade vi kvarlämnade tält som kom farande ända hit upp. I år ska de ha kvar stängslet tills allt är färdigstädat, det känns bättre. Annars är festivalen ingenting vi lider av här, det är snarare trevligt.
Frun Marie Karlsson håller med:
– Första året var det lite mer ostrukturerat med trafiken, då hade vi festivalbesökare som körde fel och hamnade här uppe. Det var lite mer kaos då med husvagnar som körde runt här bland alla barn och hästar.
Även tidigare upplagor av festivalen varit lugna för de boende i närheten.
– Vi har inte upplevt något bus som vi trodde att vi skulle när det är så mycket folk. Det är väldigt trevligt, förra året satt jag och mitt barnbarn i köket med fönstret öppet och lyssnade på Iron Maiden, säger Marie Karlsson.
Även i Eksund är det lugnt och stilla, trots att området ligger inom räckhåll från de största scenerna. David och Teo Råbesjö sitter och fiskar med festivalens öppningsakt som bakgrundsljud.
– Om vinden ligger på rätt kan man höra vissa låtar men annars hör vi väldigt lite. I Eksund är det lugnt 365 dagar om året och det är inget som ändras bara för att det är festival, säger David Råbesjö.