På måndagsförmiddagen hålls ett informationsmöte för de många drabbade av söndagens stora brand i flerfamiljshuset på Luntgatan.
Ett femtiotal människor har sökt sig till Matteus kyrka där Svenska kyrkan och Norrköpings kommun bjuder på fika och tillsammans med räddningstjänst och försäkringsbolag berättar om hur man kan få hjälp i en situation där mångas vardag slitits itu.
Utanför tar sig en securitasvakt tid att sparka boll med en liten kille vars mamma är på mötet. Så börjar människor strömma ut i små grupper, det går att ta på allvaret och många är berörda. På en bänk sitter en polisman och tröstar en kvinna som drabbats och som är ledsen efter mötet.
En av dem som kommer ut är Annelie Delin samt hennes syster Marie Delin. Annelie bor på andra våningen i det drabbade huset i portuppgången bredvid där branden startade.
– Jag vaknade på morgonen och gick till badrummet, efter några minuter förstår jag att det brinner och tittar ut från balkongen och ser lägenheten där allt började. Jag och min särbo förstod att vi snabbt måste ta oss ut och samtidigt började även min lägenhet rökfyllas genom ventilationen, berättar Annelie Delin.
– Det gick jättesnabbt och man kände rök i både näsa och hals, så jag fick bara med mig kläderna jag bar och min handväska. Nu bor jag hos min syster och har kunnat lånat kläder av henne.
Vad har ni fått för information idag?
– Vi som bott i den här längan som det brann i kan absolut inte gå in och hämta något under åtminstone denna vecka för att det är för hög risk. Sedan är det så många drabbade så det finns inte lägenheter så det räcker. Det ska ju också vara möblerat så att folk kan bo där, säger Annelie Delin.
– Alla är chockade och jag har full förståelse för att alla är tagna på sängen. Annars har bemötandet, omsorgen i går i kyrkan med mat och den information som räddningstjänst och polis kunnat ge varit väldigt bra.
Det är förstås en omskakande upplevelse att lämna sitt hem snabbt i en sådan här situation.
– Nu sjunker det ju in lite att jag inte har något hem och inte vet vart jag ska ta vägen. Jag har bott i huset i 25 år, mitt barn har vuxit upp där och det finns så många minnen. Det var också chockartat att det gick så snabbt. Men man är vid liv, jag har ju också någonstans att bo, säger Annelie.
Kyrkoherde Katarina Wändahl har under tiden kommit till platsen. Hon förklarar att det här mötet handlar om en samverkan mellan kyrkan samt kommunens- och regionens krisstöd. Man hade redan under söndagen flera möten med drabbade.
– När vi i kyrkan fick kännedom om detta igår kallade vi samman vår krisstabsgrupp som samlades här, delade upp uppgifter och jobbade på under dagen. Sedan samverkar vi också med resten av samhället i nätverk, berättar Katarina Wändahl.
– Det blev ganska naturligt att vi fortsatte vara på denna plats, det är väl anpassade lokaler för ändamålet och nära.
Många är naturligtvis omskakade i den här situationen.
– Det är ju hemskt att något sånt här händer i ens eget hem där man ska vara trygg – också att inte få komma tillbaks till hemmet och hämta det man behöver. Igår gav vi ut många mobilladdare och så, i akutsituationen handlar det ju mycket om praktiska saker, förklarar Katarina Wändahl som tillägger att det fortsatt kommer att finnas stöd på plats.
– Tillsammans med kommunen organiserar vi det här utifrån hur behovet ser ut.