Bo Sonelin tittar på artiklar i Folkbladet som hans mamma klippt ut sen 1950-talet.
Sedan 1980-talet har Bo Sonelin haft som morgonrutin att hämta tidningen i brevlådan. Läst Folkbladet vid frukostbordet i köket tillsammans med en kopp te och mackor. Men hans intresse för nyheter startade redan långt tidigare.
– Mormor och morfar hade Folkbladet hemma hos sig. Det var tidigt 1950-tal, det var då jag började läsa tidningen, säger han.
Bo Sonelin är med längst upp till vänster i bilden med fotbollslaget som hans mamma sparat.
Fast det stannade inte bara där. Han extraknäckte också när han gick i åttonde klass.
– Det var 1958. Jag hade dåligt med fickpengar. En kompis tipsade om att Folkbladet Östgöten behövde hjälp med att köra ut tidningar till prenumeranter om det missats av ordinarie tidningsbuden, berättar Bo Sonelin.
Han gick in på expeditionen som 14-åring och fick prata med försäljningschefen.
– Varje dag efter skolan var vi där mellan klockan 16 och 18. Folk som inte fått sin tidning ringde in och sen cyklade vi ut med exemplar till kunden. Det var service det.
Bo Sonelin tycker att det är sorgligt att Folkbladet går i graven.
På den tiden kom Folkbladet ut på eftermiddagen. Lönen var bara några kronor, fast exakt hur mycket kommer han inte ihåg. Men det var för de två timmar han jobbade.
– Vissa dagar var det lugnt. Då kunde vi sitta vid expeditionen hela tiden. Men andra dagar kunde det vara intensivt. En prenumerant fick vänta två timmar som längst efter att ha ringt och anmält att tidningen inte kommit. Då fick jag cykla snabbt och över hela staden.
Morgonrutinen är att läsa tidningen till frukost.
Att nu Folkbladet inte kommer leva kvar. Vad har du för tanker kring det?
– Det är ledsamt och sorgligt. Jag tycker att nostalgi försvinner när tidningen läggs ner. Det är speciellt att bläddra i pappret på morgonen. Det går ju inte med mobilen.