Blyge Fares Fares älskar scenen
300 oljefat, 40 vildsvin, 850 rosa paraplyer. Och så Fares Fares. I sitt livs roll. Och i alla manliga skådespelares drömroll, den som Salieri. I dag har Amadeus premiär på Östgötateatern. En pjäs, där Fares Fares står på scenen under hela föreställningen.
Fares Fares har en nästan magisk utstrålning på scenen.
Foto:
- Vad jag tycker om Norrköping? Nej, det vet jag inte. Jag har inte sett något av stan, bara teatern. Jag har bara repeterat.
Regissören Annika Silkeberg tyckte inte det fanns någon Salieri när hon fick i uppdrag att sätta upp Sir Peter Shaffers pjäs Amadeus. "Trots att alla manliga skådespelare i Sverige ser det som en mänsklig rättighet att få spela Salieri". Men så träffade hon Fares Fares och det var klart.
- Det svängde direkt, som hon uttrycker sig.
Och Fares Fares kunde inte säga nej.
- Jag har kunnat texten i åtta år, berättar han. Den är fantastisk. Jag sökte till scenskolan med en av monologerna.
Talar med Gud
Men i den här uppsättningen var det inte bara en fördel att kunna texten, eftersom Annika Silkeberg gjort en nyöversättning.
- Nu är texten ännu bättre, mycket fräschare. Samtidigt var det svårt att lära in en ny text.
Rollen är krävande med mycket text att lära in. Salieri har långa monologer, där han pratar med Gud.
- Salieri är en dramatisk människa, så här är det tillåtet att vara dramatisk. Och inget är väl större än att prata med Gud. Om man nu tror på Gud vill säga.
Salieri var en firad kompositör. Men själv såg han bara geniet i Mozart och bristerna hos sig själv. Han låter svartsjukan och avundsjukan äta upp sig och blir bitter. I pjäsen åldras Salieri, men Annika Silkeberg har valt att inte sminka Fares Fares gammal. Istället ska han spela gammal. Utsläppt hår och hängande kläder ska få honom att se härjad och utlevad ut. Men när han kommer in på scenen, barfota med uppknäppt skjorta och långt hår, ser han mest av allt ut som en underskön Jesus. Han ler lite åt jämförelsen.
- Förr hade jag långt hår och då fick jag ofta höra att jag såg ut som Jesus. Men när jag klippte mig försvann likheten.
Sexigast i Sverige
Jesuslik eller inte, Fares Fares har blivit utnämnd till en av Sveriges sexigaste män.
- Åt det kan man bara skratta. Jag har blivit utnämnd till en av Sveriges sexigaste igenkända män. Det är en löjlig lista. Jag blir mycket gladare om jag är ute någonstans och någon säger att jag är bra.
Fares Fares blev i princip stjärna över en natt. Han slog igenom stort i brodern Josefs film Jalla Jalla, som han för övrigt också var med och skrev manus till. Men han är obekväm med kändisskapet.
- Det ingår i yrket och är bara att acceptera. Men just för mig har kändisskapet inte varit bra. Jag är en blyg och tillbakadragen människa. Förr gick jag ofta till simhallen, men det klarar jag inte längre. Alla tittar på mig. Och jag älskade att gå på bio ensam. Det kan jag inte heller göra nu. Jag är trött på att gå på stan och folk hela tiden kommer fram. De flesta är vänliga, men det är jobbigt ändå. Just för att jag är så blyg.
Fares Fares inställning är närmast märklig i en tid när folk förnedrar sig i den ena dokusåpan värre än den andra för att bli kändisar.
- Jag tycker inte dokusåpakändisar är kända, de är ökända. Stackars dem. De är kända för något de inte ens kan vara stolta över. Jag är åtminstone känd för något jag kan stå för. Men om jag fick byta ut något i mitt liv skulle det första vara kändisskapet.
Älskar scenen
Trots sin blyghet älskar han att stå på scenen.
- Då har man ju en textmassa att gömma sig bakom.
För svenska folket är Fares Fares först och främst filmstjärna. Men han har lång erfarenhet från scenen.
- Jag började med teater när jag var 15 år. När jag gick i högstadiet kom en kvinna till vår skola och föreläste om andra världskriget. Jag blev fascinerad och ville intervjua henne för ett specialarbete.
Det visade sig att kvinnan drev en amatörteater.
- När jag kom dit frågade hon direkt om jag ville vara med. Hon behövde en kille med mitt utseende. Först tyckte jag det var en samling konstiga människor som mest hoppade omkring och kramade varandra. Det var en helt främmande värld. Men det fanns en kille där i min ålder. Och han blev så himla glad när det kom en kille till, så jag kände mig tvungen att gå tillbaka för hans skull. Sedan var jag fast.
På Dramaten
Sex gånger har Fares Fares sökt till scenskolan.
- Jag hade gärna velat gå där, men jag har fått min utbildning ändå. I Göteborg arbetade jag med den fria teatergruppen Teater Tamauer under många år. Det var en bra skola. Alla var välutbildade och vi spelade mycket Shakespear.
Fares Fares har också spelat på Göteborgs Stadsteater och Dramaten.
- Jag känner mig hemma på teaterscenen. Många fler ser film än går på teater, men det finns inget roligare än när man står på scenen och känner att det går bra, att publiken är med. Och det roliga med repetitionerna på teatern är ju att arbetet pågår hela tiden.
Dagarna före premiären pågår arbetet dygnet runt. Och det
är inte omöjligt att Fares Fares har arbetat sig fram från det undersköna till det rätta härjade utseendet lagom till premiär-
en.
- När jag är inne i ett projekt äter jag dåligt, sover dåligt och tar dåligt hand om mig själv. Jag förstår ärligt talat inte hur det skulle gå om jag hade familj.
Kanske inte så konstigt att han kan känna igen sig i Salieri.
- Jag känner igen passionen för yrket. Den totala dedikationen, viljan att offra allt.
Namn: Fares Fares (betyder riddare på arabiska).
Ålder: 31.
Familj: Stor.
Sverige eller Libanon: Sverige. Jag känner mig svensk även om jag har det sydländska bubblet i blodet.
Om att komma till Sverige: Jag var 14 år och lärde mig svenska på tre månader. Man anpassar sig fint när man är barn. Jag pratade svenska med min bror och lillasyster, blandat svenska och arabiska med mina andra syskon och bara arabiska med mina föräldrar.
Inbördeskriget i Libanon: Det var en del av verkligheten. Kriget startade när jag föddes. Men det finns inget smutsigare än krig. Ingen är berättigad att kriga mot någon annan.
Tittar på: Mest film.
Läser: Inte så mycket.
Gillar: Allt.
Ogillar: En del saker.
Idoler: Robert de Niro, Al Pacino och Dustin Hoffman. Jag växte upp med de där gubbarna. Vi krigade om vem som var bäst. Jag höll alltid på Al Pacino. Men alla tre har 100 procentig närvaro. De äter upp duken.
Framtidsplaner: Premiär på Amadeus.
Filmer:
Coola killar (visades bara på Göteborgs filmfestival), som var en förfilm till Jalla Jalla. Filmbolaget ville se vad bröderna Fares kunde. "En fantastisk chans, hur många får förmånen att göra en provfilm? Efter den såg jag mycket hos mig själv som jag ändrade på".
Jalla Jalla, Lagnö blandning, Leva livet, Kopps, Dag och natt
Ålder: 31.
Familj: Stor.
Sverige eller Libanon: Sverige. Jag känner mig svensk även om jag har det sydländska bubblet i blodet.
Om att komma till Sverige: Jag var 14 år och lärde mig svenska på tre månader. Man anpassar sig fint när man är barn. Jag pratade svenska med min bror och lillasyster, blandat svenska och arabiska med mina andra syskon och bara arabiska med mina föräldrar.
Inbördeskriget i Libanon: Det var en del av verkligheten. Kriget startade när jag föddes. Men det finns inget smutsigare än krig. Ingen är berättigad att kriga mot någon annan.
Tittar på: Mest film.
Läser: Inte så mycket.
Gillar: Allt.
Ogillar: En del saker.
Idoler: Robert de Niro, Al Pacino och Dustin Hoffman. Jag växte upp med de där gubbarna. Vi krigade om vem som var bäst. Jag höll alltid på Al Pacino. Men alla tre har 100 procentig närvaro. De äter upp duken.
Framtidsplaner: Premiär på Amadeus.
Filmer:
Coola killar (visades bara på Göteborgs filmfestival), som var en förfilm till Jalla Jalla. Filmbolaget ville se vad bröderna Fares kunde. "En fantastisk chans, hur många får förmånen att göra en provfilm? Efter den såg jag mycket hos mig själv som jag ändrade på".
Jalla Jalla, Lagnö blandning, Leva livet, Kopps, Dag och natt
Så jobbar vi med nyheter