Bättre meriter räckte inte
Ett ovanligt mål med principiellt intressanta frågor.Så beskrevs tvisten med den 56-årige man med bos-niskt ursprung, som anser sig ha utsatts för etnisk diskriminering av ett Norrköpingsföretag.Det blev känslosamt när parterna igår möttes i rättssalen.- Jag är inte rasist och känner mig förorättad, säger företagets VD.
Men 56-åringen fick ett nej-tack-brev på sin femhundrade jobbansökan.
Istället gick jobbet till en kvinna innan ansökningstiden gått ut - trots att 56-åringen hade bättre meriter. Det hävdade SKTF:s förbundsjurist Martin Wästfelt i rätten. Företaget anklagas för att direkt, eller indirekt, ha gjort sig skyldig till etnisk diskriminering.
Hennes meritförteckning lämnades inte ut, trots att 56-åringen hade rätt att ta del av den. Det företaget berättade om den som fick jobbet var endast: "Kvinna, blond, trevlig och utrustad med en personkemi som väl överensstämmer med arbetsgivarens och övriga anställdas på arbetsplatsen".
När parterna möttes i rätten var det tidvis känslofylld stämning i rättssalen.
- När tidningarna skrev om det här blev jag nedmejlad av rasistiska organisationer, säger företagets VD.
- Men jag är inte rasist och känner mig förorättad.
Ovanligt mål
För Norrköpings tingsrätt är det ett ovanligt mål. Eftersom arbetsplatsen inte har tecknat kollektivavtal hamnade tvisten i tingsrätten och inte i Arbetsdomstolen.
SKTF kräver företaget på 150.000 kr i skadestånd för kränkning och diskriminering. Lagman Lars Dahlstedt inledde med att fråga parterna om de inte kunde komma överens om en uppgörelse. Men företaget vägrar betala något alls.
56-åringen har en gedigen utbildning och arbetserfarenhet från forna Jugoslavien, där han bland annat var internrevisor på ett försäkringsföretag med 7000 anställda. I Norrköping kompletterade han sin utbildning på Komvux med bland annat ekonomi och arbetade inom kommunen som datalärare för arbetssökande.
- Jag vill inte utnyttja socialsystemet, utan vill arbeta. När jag hittade annonsen såg jag min chans att få fast jobb, berättade han i rättssalen.
56-åringen sökte hjälp av Byrån mot etnisk diskriminering, som den då hette. Eva Lips, som arbetade ideellt för byrån, kontaktade företaget för att få uppgifter om meriterna.
- Vi ville veta vad som krävdes för jobbet som bokföringskontorist. Jag ringde X och han blev väldigt upprörd, berättar hon.
- Han förutsatte att vi anklagade honom för diskriminering, men det trodde vi inte i det läget. Jag refererade till lag och rätt för att få ut merituppgifterna och trodde vi var överens.
VD:n i företaget säger:
- Jag kan erkänna att jag var onödigt aggressiv och taggad. Från första stund sa jag att vi lämnat ifrån oss pappren. Jag upplevde det som hon pressade mig. Hon frågade om personen vi anställt och jag berättade om henne att hon var blond och blåögd.
"Hårfärgen betydde inget"
Även VD:ns fru fick berätta om makens upprörda samtal med Eva Lips.
- Jag hörde att han sa att "Hon är till exempel blond, blåögd och vacker", berättar hon.
Detta var något som företagaren råkade säga i upprördheten, men hårfärgen var aldrig något urvalskriterium, hävdar försvaret bestämt. Företagaren kände inte heller till att han var skyldig att lämna ut meritförteckningen.
Makarna beskriver tiden på företaget som mycket pressad med hög arbetsbelastning samtidigt som han själv hade "gått in i väggen" och var väldigt illa däran medan hustrun, som delvis skötte bokföringen med hjälp av en extern revisor, var sjukskriven.
Bråttom med beslutet
- Det var panik att få bokföringen att fungera. Det var bråttom med beslutet. Därför blev det som det blev, säger VD:n. Med facit i hand kan jag säga att vi nog hade haft mer nytta av X, det erkänner jag.
Men hustrun som skötte ansökningarna fattade snabbt tycke för kvinnans "charmiga" brev.
- Det kändes jätterätt. Precis perfekt. Samtidigt kändes det tråkigt att det kom in många sökningar som vi inte brydde oss om. Men det fanns ingen tid och ork. Men det skulle aldrig falla mig in att döma någon efter religion eller hudfärg.
Skärpt lag
För fem år sedan skärptes lagen om diskriminering eftersom den gamla ansågs vara uddlös. Det var alltför svårt att visa att arbetsgivare avsiktligt diskriminerat en jobbsökande.
- Man utsträckte lagen till hela rekryteringsförfarandet eftersom det är svårt för invandrare att komma in på arbetsmarknaden, säger Martin Wästfelt.
- Sätter man igång ett anställningsförfarande måste man ta risken att det kan utgöra diskriminering. Arbetsgivaren måste kunna försvara sitt handlande. Därför är frågan principiellt intressant. Vi tror inte att arbetsgivaren avsiktligt diskriminerat, säger han.
Företagets motivering att personkemin stämde är däremot oavsiktlig diskriminering, resonerar 56-åringens ombud. Och anställningsförfarandet pågick när 56-åringen ansökte, ansökningstiden hade inte gått ut och annonsen hade inte återtagits.
- Ett beslut att avbryta förfarandet kan också vara diskriminerande. Det måste vid det här laget anses vara utrett att X hade bättre kvalifikationer. Det har till och med sagts i rättssalen att det kanske var en miss att inte anställa honom, menade Martin Wästfelt i sin slutplädering.
Om företaget får betala skadestånd står klart den 14 mars., då rätten fattar sitt beslut.
Så jobbar vi med nyheter