Dolphins lagkapten har legat däckad av vattenkoppor (!), men reste sig mirakulöst ur bädden på 1 maj och ledde sitt lag till livsnödvändiga 2–2 i den jämna finalserien. De medicinskt kunniga idiotförklarar säkert ett sånt tilltag, men samtidigt är det ju prestationer av Adnan Chuks slag som skiljer vinnare från silvermedaljörer.
Jag vill i alla fall gärna tro att kaptenens uppoffrande spel kan bära "Delfinerna" hela vägen. Symbolvärdet är förstås enormt.
Vem kan gnälla över trötta huvuden eller ben om lagets ledare kommer till spel med febrigt sinne och skakiga ben? Än mer remarkabelt var att Adnan var hundraprocentig i sitt skytte, en trea och två tvåor.
Efter att förlorat hemmamatchen i tisdags var Dolphins piskat att vinna och man gjorde det på det mest självklara sätt: Genom att utnyttja längdövertaget och formstarke centern Kjellbom.
Adnan Chuk kom in med den extra tyngden som krävdes för att vippa gungbrädan mot hemmalagets bänk.
Svensk basket är att gratulera – även om den bortskämda sportpubliken i Södertälje och Norrköping inte direkt springer benen av sig för sina stjärnlag. Lagen är så jämna att hemma- eller bortaplan kanske inte spelar den roll vi förväntade oss. Ingen blir knappast förvånad om Dolphins vinner i Täljehallen på söndag, eller om Kings tar revansch och knäpper Delfinerna i Stadium Arena nästa torsdag.
I så fall väntar en helt avgörande drabbning i kringelstan nästa lördag.
Och den kan banne mig gå precis hur som helst.