Barnrikehus i hans hjärta
Här formligen kryllade det av barn på 1940- och 50-talet!Det handlar om de så kallade barnrikehusen på Haga i Norrköping, som nu ska resultera i en bok.Mannen bakom bokidén är Åke Pressfeldt, som själv växte upp i ett av husen.
Rikt på barn var det i barnrikehusen på Haga på 1940- och 50-talet. Här ses några av de över 300 barnen som bodde i de tre husen.
Foto:
I Norrköping byggdes barnrikehus på Stockholmsvägen, Himmelstalundsvägen och på Haga. Här handlade det om kvarteret Gabrielsbergsgatan, Hagagatan och Brunnegatan.
300 barn
- Totalt var vi över 300 barn i de tre husen, så det fanns alltid lekkamrater till hands och saker att göra. Det var bara att gå ut på gården om man ville ha nån att leka med, minns Åke Pressfeldt, som också framhåller prästen Erik Lindgren som en suverän ungdomsledare tillsammans med sin fru Anna:
- De hjälpte oss barn att få igång en massa olika aktiviteter, som bordtennisspel, frimärkssamlande, modellflygsbyggande och en syförening för flickorna. Vidare ordnade Erik filmaftnar, boxningsträning, scoutverksamhet och tillsammans med en diakon var han verkligen en riktig eldsjäl som ungdomsledare, minns Åke Pressfeldt.
- Själv ville dock inte prästen kalla husen för barnrikehusen, utan istället för Solgårdarna som han tyckte lät bättre. Men i folkmun har det alltid levt kvar ordet barnrikehusen, fastslår Åke Pressfeldt som själv i vuxen ålder blev känd som en framgångsrik damfotbollstränare i IFK Norrköping, Sleipner och Lotorp.
- Och fotboll spelade vi mycket på fritiden och då höll vi till på den plan som låg där Hagagymnasiet idag ligger medan vi på vintern åkte mycket skridskor på den så kallade Nefaplanen borta vid nuvarande Whirlpool, ända tills belysningen släcktes på kvällarna!
<B>+ Var det fler av barnrikebarnen som blev "kändisar" i vuxen ålder?</B>
- Oja, det var en hel del och bland annat min bror Rolle Pressfeldt och Uffe Hultberg, som båda fick allsvenska fotbollskarriärer i IFK Norrköping, Jörgen Gyllander som spelade fotboll i Sleipner och i Saab, Lasse Gyllander och Janne Skarin fotboll i Sleipner och Kalle Hubner duktig ishockeyspelare i Sleipner, bara för att nämna några. Dessutom blev Berit Karlsson Jonander en bowlingspelare i elitklass i Sverige.
<B>+ När flyttade du själv från barnrikehusen på Haga?</B>
- 1956, men jag har ända till i fjol besökt gården nästan varje vecka, eftersom min mor Gurli bodde kvar här under alla år! Så har jag känt mig lyckligt lottad att ha fått behålla kontakten med min barndoms gård så länge. Och fortfarande bor det kvar några personer här på gården, som flyttade in under 1940-talet!
<B>+ Varför då planerna på en bok?</B>
- Det började med en första återvändarträff 1993, då vi firade 50 år efter att de första hyresgästerna flyttade in i våra hus. Därefter hade vi en ny träff 2003 vid 60-årsjubileet och då enades vi om att skriva ner våra minnen och skaffa fram bilder till en skrift om vår tid på Haga, säger Åke Pressfeldt.
- Sedan dess har vi träffats två gånger varje år och nu har vi fått fram en hel del bilder och skrivet material. Det har redan kommit så långt att jag haft kontakt med ett tryckeri för att höra mig för om kostnaden för en bok med en upplaga på cirka 500 ex.
En bok som lär bli fylld från pärm till pärm, med nostalgi och minnen från en sedan länge svunnen tid.
<B>Barnrikehusen</B>
De första barnrikehusen byggdes med hjälp av subventioner från staten trots protester från högerpartiet, folkpartiet och Fastighetsägarföreningen.
Den socialdemokratiska regeringen beslutade 1935 att anslå tio miljoner kronor till en lånefond för den som ville bygga barnrikehus och en halv miljon kronor för att subventionera hyrorna.
Det här var inga stora pengar ens då, men de var startskottet för ett nytt sätt att se på boende.
I de nya husen skulle "mindre bemedlade, barnrika familjer" bo. För att räknas som "barnrik" i de första barnrikehusen skulle familjen bestå av minst tre barn och en eller två vuxna. "Mindre bemedlad" var lite svårare att konkretisera, därför bestämdes ingen lägsta inkomst.
Husen byggdes på kommunal mark. Lånen var subventionerade av staten och hyresgästerna fick behovsprövade sänkningar av hyran.
Husen byggdes funktionellt. Tre våningar och så smala att lägenheterna fick ljus från minst två håll. Centralvärme och badrum var ofta standard. Lekplatser för barnen skulle finnas.
Tanken var att det skulle byggas 20 000 barnrikelägenheter i Sverige, men byggtakten gick långsamt. och endast 12 100 lägenheter blev färdiga.
De första barnrikehusen byggdes med hjälp av subventioner från staten trots protester från högerpartiet, folkpartiet och Fastighetsägarföreningen.
Den socialdemokratiska regeringen beslutade 1935 att anslå tio miljoner kronor till en lånefond för den som ville bygga barnrikehus och en halv miljon kronor för att subventionera hyrorna.
Det här var inga stora pengar ens då, men de var startskottet för ett nytt sätt att se på boende.
I de nya husen skulle "mindre bemedlade, barnrika familjer" bo. För att räknas som "barnrik" i de första barnrikehusen skulle familjen bestå av minst tre barn och en eller två vuxna. "Mindre bemedlad" var lite svårare att konkretisera, därför bestämdes ingen lägsta inkomst.
Husen byggdes på kommunal mark. Lånen var subventionerade av staten och hyresgästerna fick behovsprövade sänkningar av hyran.
Husen byggdes funktionellt. Tre våningar och så smala att lägenheterna fick ljus från minst två håll. Centralvärme och badrum var ofta standard. Lekplatser för barnen skulle finnas.
Tanken var att det skulle byggas 20 000 barnrikelägenheter i Sverige, men byggtakten gick långsamt. och endast 12 100 lägenheter blev färdiga.
Så jobbar vi med nyheter