Många av oss bär på minnen daterade från 1920-tal. Hur var livet i och omkring skolorna då? Det var en tid när det gavs betyg redan i småskolan, disciplinkravet var högt och agan florerade, ibland ganska våldsamt.
Från den här skarpt fostrande perioden och en bit framåt tas fram en rad glimtar i en serie som inleds i dag. Fast början är i en skola som inte finns längre. I mitten av 1800-talet fanns mängder av privata och allmänna skolor av skilda kvaliteter. På Saltängen fanns det många barnfamiljer och behovet av en riktig skola var stort. Därför byggdes Hedvigsskolan och den stod färdig i mitten av 1860-talet. Där skulle gå cirka 300 elever. Den placerades i ett kvarter omramat av Norra Promenaden, Slottsgatan, Allégatan och Orangerigatan. Slottsgatan och Allégatan är nu enbart gångstråk.
Efter tjugo år tvingades man stänga skolan några år. Den sjönk och undervåningen gjordes oanvändbar. Grunden var inte tillräckligt väl konstruerad. Det måste byggas om radikalt. Därefter fungerade skolan flera decennier in i 1900-talet. Albert Engström bodde under några år bara ett kvarter från Hedvigsskolan. Det var under 1880-talet. Engström gjorde mycket skämtteckningar och utgick ibland från skolbarn i olika anekdoter. Det är inte osannolikt att han inspirerades från barnen här, eftersom han både såg och hörde dem vid sin väg förbi skolan in till stans centrum och till Högre allmänna läroverket.
Otillåten femöresrodd
Saltängen var känt för en del originella människor långt in på 1900-talet. Till exempel Kalle Mojavis Rodgagatan österut. Han passerade Hedvigsskolan och fick se en rödhårig flicka med fräknar på näsan.
- Har flugera skite på dej rödhåring? undrade Mojavis leende. Den tidens ljushylta och rödhåriga barn och tonåringar mobbades, fick till och med stryk både i skolan och utanför på grund av sina skiljande nyanser. Det var värre än Kalle Mojavis "förbigående" kommentarer.
Inte förrän än bit upp i tonåren när man fick se Rita Hayworths kaskad av kastanjebrunt hår och Van Johnsons och Danny Kayes rödlätta framtoning trappade denna mobbning ner. Filmens stjärnor ändrade idealen.
All undervisning kunde inte ges i Hedvigsskolan. Det fanns inte slöjd-, skolköks-, och gymnastiklokaler. Därför fick de på 1920-1930-talet traska till Oskars- och Sankt Olofsskolorna för dessa lektioner. I bland var Hamnbrons klaffar uppe för att släppa genom fartyg och det ledde till att eleverna kom för sent. En del tog femöresrodden över Strömmen vid Strömsholmen och fick närmare upp till Sankt Olof. Det ledde till reprimander för det var ett förbjudet tilltag.
Elever minns än i dag sina lärare: Greta Eriksson eller Rydgren och Göransson... och hur de också lärdes historia, flera hundra år tillbaka. Det var om Hertig Johan och Johannisborg och om Louis de Geer och hans "Stenhuset". Det huset låg i Hedvigsskolans grannkvarter vid det som hette Norra Strömsgatan.
På Hedvigsskolans kvarter öppnade statliga verk 1975.