Passet i Teknikhallen 1 februari började som vilken träning som helst.
Det slutade med dramatiska scener där Axel Lindgren fick bäras ut på bår och köras i väg med ambulans efter att ha kollapsat på planen.
Han själv minns inte vad hände, men han har fått det återberättat för sig.
– Mitt senaste minne är att vi hade målvaktsträning, men det var 30-40 minuter innan jag föll ihop. Sedan har jag ett svagt minne av jag blev utrullad på båren också. Annars är allt svart, säger 15-åringen.
Det var mot slutet av träningen som Axel stod och pratade med sin målvaktstränare Tommy "Mulle" Ringman.
Helt plötsligt föll bollen som han höll i händerna ner i backen.
Kort därefter föll han själv ihop. Livlös.
Det visade sig att hjärtat hade stannat.
"Mulle" är lyckligtvis utbildare i hjärt- och lungräddning och tvekade inte en sekund. Han satte snabbt igång och försökte få liv i Axel och fick snart hjälp av andra ledare och föräldrar som var på plats. Smedby skulle träna efteråt och det var flera personer därifrån som ryckte in och hjälpte till.
Tillsammans såg de till att Axel hölls vid liv fram till att ambulanspersonalen kunde ta över.
– Det var rätt personer som var på rätt plats och de gjorde rätt saker. Man tvekade inte. De gjorde en fantastisk insats, säger Bengt Lindgren, pappa till Axel.
Väl på sjukhuset stabiliserades sedan läget och några dagar senare fick Axel operera in en ICD, en kombinerad pacemaker/hjärtstartare.
För två år sedan upptäcktes att han hade en avvikelse på hjärtat och han har ätit hjärtmedicin sedan dess.
Att det skulle kunna gå så här illa var det dock aldrig tal om.
– De har sagt att jag kan svimma av och få en rusning men inte att hjärtat kunde stanna. Nu känns det ändå tryggt att ha den här inopererad, säger Axel som nu är på benen igen och mår betydligt bättre.
Enligt läkarna var inte hjärtstoppet idrottsrelaterat på något sätt.
Det hade kunnat hända när som helst
– Det hade lika gärna kunnat hända när han var ensam hemma och då vill man inte ens tänka vad som hade hänt. Vi är glada att han var omgiven av rätt personer som gjorde rätt saker, säger Bengt.
Han riktar nu ett stort tack till alla som hjälpt till och menar att IFK hanterat situationen på ett föredömligt sätt.
– Det var ju chockartat för alla runtomkring men IFK ringde runt till alla spelare för att se hur de mådde och samlade ihop hela gänget kvällen efter och hade en pastor som var där och pratade.
Bengt vill även lyfta fram Jönsbergska Idrottsskolan, som Axel går på, för sitt sätt att stötta och visa engagemang.
Att idrottsledare har utbildning i hjärt- och lungräddning är ingen självklarhet i dag.
Enligt Tony Martinsson, ungdomsansvarig i IFK, är det idag vissa ledare i klubben som har den typen av utbildning men inte alla.
– Det är något vi kommer se till så många fler får nu, säger "Tonna".
IFK kommer även göra det tydligare var den närmaste hjärtstartaren finns.
– Vi har en i gymmet intill. Det vet inte alla om men vi ska sätta upp skyltar nu så folk ser hur man kommer åt den.
Ett av de viktigaste beskeden för Axel var att hjärtfelet inte innebär slutet på idrottskarriären. Han kommer att fortsätta spela fotboll och hoppas var tillbaka på planen i mitten av mars.
– Det betyder jättemycket. Det hade varit jättetråkigt om jag inte hade kunnat fortsätta idrotta. Jag går på en idrottsskola, jag idrottar nästan varje dag och det är en väldigt viktig del av mitt liv.
Nu när du ser tillbaka på det några veckor senare. Hur är det att vara med om något sådant här?
– Jag har fortfarande lite svårt att ta in det som hänt. Det är en traumatisk upplevelse, men det som har känts så skönt för mig är att jag känt sådant enormt stöd från vänner, familj, skola och IFK. Det har varit enormt viktigt för mig känner jag.